Still the one - Kapitel 35 THE END
-"Come on.." sa han och gick bort mot filten och kuddarna och satte sig. Jag gick efter honom och satte mig i hans famn. "Wanna know why we're at the beach?" Jag nickade. "Do you remember our first date? You were skateboarding and I showed you my special place."
-"I remember."
-"And, that's the day when we got together. And actully.. It was the firtst time I realized I loved you." Jag kollade på han med stora ögon.
-"Oh my god.. You loved me ever since then?" Han nickade.
-"Can I tell you one more thing? Actully it's more like a question."
-"Of course."
-"Okey.. I've been nervous about this all night. Here it comes.. I get it if you don't want to and you really don't have to but.. Do you wanna move in with me?" Han kollade osäkert på mig. Jag sprack upp i ett leende.
-"Yes yes yes yes yes yes!" sa jag och gav han en snabb puss på munnen.
-"Really?"
-"Of course I want to! You know Harry, I never stoped love you. I love you."
-"I love you too."
Harrys perspektiv
Jag kunde inte tro att Michelle hade tagit mig tillbaka efter allt jag gjort. Jag beundrar henne för de. Jag vet inte om jag skulle kunnat ta tillbaka nån om nån sårade mig så mycket som Michelle blev sårad. Vi låg på stranden och myste och pratade. De blev tyst. Efter ett tag sa Michelle:
-"Sounds like a good thing to do for your friends." sa jag och reste mig upp. Jag tog hennes hand och hjälpte henne att resa sig upp.
-"Should we clean up here?" sa hon och kollade runt på dem släckta stearinljusen.
-"No, don't worry. I'll make Niall do it later." Nu var de hennes tur att skratta. Vi gick barfota hand i hand tillbaka till dem andra.
Michelles perspektiv
-"Finally!" ropade Elvira när vi kom tillbaka.
-"Missed us?" ropade jag tillbaka.
-"You, not him." sa hon nervärderande och kollade på Harry. Kort efter brast hon ut i skratt. Jag kollade på henne och skakade på huvudet.
-"High on something?" skrattade jag.
-"Happiness maybe!" skrattade Elvira.
-"And some alchol." viskade Niall, han hade kommit från ingenstans och ställt sig bredvid Elvira med en hand om hennes midja.
-"Maybe.. But hey Mich, don't tell mom!" skrattade hon lurigt.
-"Nooo! Your wrong! That was in Birmingham!" sa Louis.
-"What are you talking about?" frågade Harry.
-"Remember the time when me and Zayn sneaked out from the hotel to see some fans?" Harry nickade sakta. "That was in Birmingham right?"
-"No it wasen't! It was in Nottingham!" utbrast Zayn.
-"Guys, it was in Dublin." sa Harry lugnt.
-"Ohh.." sa båda två samtidigt.
-"That's what I said." sa Liam stött.
-"And they didn't listen? So rude of them." skojade jag.
-"Soo.. Did you like the suprise Mich?" frågade Louis.
-"Loved it." sa jag och log av bara tanken på att få bo med Harry.
-"I knew you would." sa Louis.
Fem år senare:
Jag kollade runt en sisa sväng i lägenheten. Min och Harrys första lägenhet tillsammans. Jag stod i vardasrummet och kom ihåg nästan varenda minne.. De skulle inte bli lätt att flytta härifrån. Jag kände en tår rinna nerför kinden. Jag hörde hur dörren öppnades och tunga steg kom mot mig. I dörröppningen stack Harry in i huvudet med anledningen till att vi flyttar på armen. Våran dotter. Summer. Hon var snart ett år. Vi flyttade för vi ville inte att hon skulle växa upp i en trång lägenhet inne i stan. Vi skulle flytta till ett hus en halvtimma utanför London. Jag visste att de skulle bli bättre för Summer där, men tårarna rann ändå, mest för att de skulle vara så långt till Elvira, Leon, Niall, Louis, Zayn och Liam. De hade alltid bara varit några minuter bort.
-"I just don't wanna leave this apartment. I know it's better for Summer but I'm gonna miss being close to everyone you know.." sa jag och kollade på Summer.
-"I know babe.. But as you said, it's not good for Summer here. She need the space." Han drog sin hand upp och ner för min rygg för att lugna mig. Summer sträckte ut en hand mot mig.
-"Mamma är bara ledsen för att vi måste flytta härifrån! Jag och pappa har bott här så länge vet du." Jag tog hennes hand och hon greppade mitt finger. Jag och Harry hade tyckt de var bättre att prata både engelska och svenska med henne. Så hon kan prata med släktingar i Sverige. Harry tog ett litet steg framåt och drog mig intill honom och Summer. Vi kramades alla tre, våran familj. Dörren öppnades och stängdes, in skrattande kommer Niall och Elvira. Deras förrhållande hade gått framåt enda från start. Dem hade inte fått några barn än, men dem hade förlovat sig. Skratten tystnade och Elvira sa:
-"Vi kan ta Summer om du vill?" Jag log tacksamt mot henne.
-"Elvira is taking Summer down to the car." sa jag till Harry. Han nickade och räckte över Summer till Elvira. Innan han släppte henne pussade han henne lätt på kinden.
-"I'm gonna miss this place too.." sa Harry och gick tillbaka till där jag stod. "I remember the day in Sweden. When I asked you if you wanted to move in with me. It's seem like forever ago."
-"Yeah it does.. We were so young.." Harry skrattade.
-"It was a good time." Jag nickade.
-"But, this is gonna be great times!" skrattade Harry.
-"Haha of course. I don't really think we have to miss everyone so much, they'll probably stay at our big house all the time."
-"Probably yeah."
Harry tog min hand och tillsammans gick vi ut genom dörren och låste den för sisa gången.
Nere vid bilen stod allihopa och väntade. Ingen var riktigt glad.
-"Come on guys..Why are everyone so sad?" klagade jag.
-"Yeah, but me and Michelle talked about that. We said that you'll probably hanging around in our house anyway." sa Harry. De blev tyst för en sekund och sedan brast Louis ut.
-"But it will still be 30 minutes away!" Till min lättnad började alla skratta. Jag gick fram till Elvira och sträckte ut armarna för att ta Summer och sätta henne i bilen. Elvira gav mig henne och jag öppnade bildörren och satte ner henne i barnstolen och knäppte fast henne.
-"Who rides our car?" frågade jag och kollade på allihopa.
-"How many seats?" frågade Liam.
-"Two."
-"We are!" ropade Elvira och Niall samtidigt som dem sprang runt bilen och hoppade in bredvid Summer. Harry satte sig i förarsätet och jag bredvid han. Dem andra tog Louis bil. Harry startade bilen och började köra mot vårat hus, våran framtid kan man säga. Jag kände hur Harry la sin hand på mitt lår och viskade:
-"It will be great." han släppte ögonen från vägen en sekund och log mot mig. Jag nickade. Jag kollde bak på Elvira, Niall och Summer. Summer satt bak och fram bakom Harry så jag såg inte mer än hennes hand. Niall satt i mitten och lekte lite smått med Summer. Elvira kollade på mig och log, jag log mot henne och vände sedan blicken mot Niall och Summer igen.
-"Han kommer bli en bra pappa." sa jag till Elvira.
-"Ja de kommer han verkligen.."
-"Har ni pratat nåt om de?"
-"Lite.. Inte så mycket, vi har mest besämt att vi vill ha barn nån gång i framtiden men vi inte inte när bara." Jag nickade.
-"Förstör inget bara." sa jag med glimten i ögat. Hon skrattade. Kort efter att Elvira skrattat började Summer skratta.
-"Haha, var de kul? Hahah!" lekte Elvira med Summer. De fick henne att skratta ännu mer. Jag kolla fram mot Harry och såga att han log. Jag la min hand på hans lår och sa:
-"It will be great."
Japp! Ni läste rätt, detta var sista delen av Still the one. Som jag skrev för ett tag sedan kommer jag ta en paus, skriva en novell och fixa designen, och få massa fler läsare! Sounds like a good plan? Men ni som redan har varit här ett tag nu kan ju ta och kika in någon gång då och då, man vet aldrig vad som dyker upp!
Jag vill tacka alla er som har läst och kommenterat denna novellen, de har verkligen varit jättekul att skriva. Nu ska jag göra nästa novell ännu roligare genom att få mer läsare, mer kommentarer, snyggare design och framför allt, bättre novell! Ses snart!
/Jossan
Still the one - Kapitel 34
Michelles perspektiv:
Tidigare:
-"I feel sorry for Eleanor that have to stand you." skojade jag.
-"When did you get so mean?" frågade Louis stöt. Ett elakt leende lekte på hans läppar. Jag log tillbaka och tog Harrys hand.
-"You're a really good singer." sa Harry imponerat.
-"Yeah, seriously Michelle, you're awesome!" instämde Louis. "Niall, play.. One thing!" fortsatte Louis. Niall började spela på en låt jag aldrig hade hört. Liam började sjunga. De var en kärlekslåt. Såklart. När Liam slutade sjunga började Harry, han kollade in i mina ögon och sjöng. Ännu en gång började jag gråta. Glädjetårar. Zayn började sjunga och sen tog alla i och sjöng med i refrängen. Niall började sjunga, jag vart verkligen imponerad över hur bra han kunde spela gitarr och sjunga samtidigt. Killarna fortsatte sjunga. Jag, Elvira och Leon förökte hänga med så mycket som möjligt men de slutade med att vi brast ut i skratt. Niall slutade spela och de blev för några sekunder tyst.
-"Michelle, come with me." sa Elvira och reste sig från sin stol och sträckte ut sin hand mot mig. Jag tittade på Harry och han nickade, jag böjde mig fram och tryckte mina läppar mot hans, han besvarade kyssen.
-"Come on, you have all night to do that." sa Elvira äcklat.
-"What about you and Niall?" sa jag menande.
-"What we aren't kissing?" sa Elvira oskyldigt. Jag skrattade åt henne och gick med henne vart vi än skulle.
Michelles perspektiv
-"Såå vart ska vi?" frågade jag Elvira när vi började gå.
-"Vi ska, först till bilen och hämta våra skateboards, och sen ska vi åka runt och snacka!"
-"Jaha, grymt." sa jag. "Ehm.. Förutom en sak, jag har klackskor.." sa jag och pekade på mina skor.
-"De är lungt, jag har skor i bilen."
-"Grymt."
Michelles perspektiv
Jag kände vinden ta tag i mitt hår och låret krampa för att jag tog i. Elvira var några meter framför mig och jag ville så gärna komma ikapp henne. Till min förvåning började Elvira sakta av, de brukade vara jag som fick ropa till henne att jag inte orkade mer. När jag äntligen kom ifatt henne sa jag:
-"Är Elvira trött?"
-"Nej, Elvira behöver prata med Michelle för hon har varit borta från mig så länge." Jag skrattade och stannade skateboarden och satte mig långsamt på den.
-"De funkar bra med Niall va?" jag kisade upp mot henne för att solen stack mig i ögonen annars. Hon sparkade av sig sina converse och satte sig på sin skateboard bredvid mig.
-"Ja de går jättebra.. Men du får komma tillbaka till London, Leon känner sig ensam."
-"Har ni flyttat ihop?!"
-"Hahah neeej!" Elvira skrattade åt mig. "Men de blir ju att jag sover hos han mycket och så."
-"Du gav mig nästan en hjärtattack.." skojade jag.
-"Nej nej.. Inte än.."
-"Hjärtattacken eller flytta in med Niall?" skrattade jag. Elvira instämde i skrattet.
-"Båda!" Jag log mot henne. "De är bra att du och Harry har löst allt." sa Elvira allvarligt.
-"Ja.. Jag menar, Louis har Eleanor. Jag älskar Harry, han älskar mig. Som han sa till mig, den enda som stoppar oss till att vara tillsammans är jag."
-"Men du hade dina skäl i början!"
-"Ja de vet jag. Men han visar att han är ledsen så.."
-"Kommer du tillbaka till London nu då? Jag menar, du hinner bo där lite till innan sommaren är slut!"
-"Lägg ner, de är bara början av juli." suckade jag. "Men jo, jag kommer nog tillbaka."
-"WIIEEE MICH ÄR TILLBAAKA!" skrek Elvira.
-"Kom nu, jag vill tillbaka till min pojkvän." sa jag och reste mig snabbt upp och sparkade mig iväg. Jag hörde Elvira ropa efter mig:
-"Inte rättvist! Jag måste ju fan ta på mig skor!" Jag skrattade åt henne och åkte ännu snabbare.
Borta vid bilen stod Harry och Niall. Jag åkte fram till Harry och stannad framför hans fötter. Han böjde sig fram och gav mig en snabb puss på munnen. Några sekunder efter kom Elvira.
-"Jävla fuskare.." muttrade hon.
-"What?" Niall kollade frågande på henne och sen mig.
-"She's just mad at me cause I came here before she did." Killarna skrattade. Jag och Elvira la in våra skateboardar i bilen som dem andra hade kommit i.
-"What are you doing here?" sa jag och kollade på Harry och Niall.
-"Waited for you." sa Harry och gav mig en lätt puss på pannan. "I wanted to talk to you, just me and you."
-"God, I'm popular today." skojade jag. Harry skrattade. "Where are we going?"
-"Back to the beach, just not where the others are."
-"Alright." sa jag, tog hans hand och började gå ner mot stranden igen.
-"Here comes our lovebirds!" sjöng Louise när vi närmade oss dem andra.
-"I bet, if Eleanor were here you wouldn't do anythng else then kiss her, walking aroung holding hands and love stuff." sa jag utmanande.
-"You have a point.." skrattade han.
-"Come with me.." viskade Harry i mitt öra. Han började gå framför mig utan att släppa min hand. Jag märkte att han inte hade på sig sin kavaj och dem kläderna han hade på sig förut, han hade bytt om till svarta jeans, en vit lös tröja med en hoodie ovanpå. Han hade också döljt lockarna med en keps.
-"How come you changed clothes?" frågade jag. Nu gick jag bredvid honom.
-"It wasen't that smart to take a suit to the beach." skrattade han.
-"Why did you put on that in the first place?"
-"Actully, I don't know, I was really nervous so I just ended up wearing that." Jag skrattade åt hans kommentar.
-"What were you nervous about?"
-"Everything, I didn't knew how you would react, what you would say after my little speech, after the song, this I'm about to do now." Han log mot mig, jag såg att han var riktigt nervös.
-"Just relax.." sa jag lugnande och stannade han och lutade mig mot han och mötte hans läppar en kort sekund.
Jag öppnade sakta ögonen och kollade runt mig. De låg en filt, men kuddar och en parasol var uppsatt och de var ljus lite överallt.
-"Harry! It's so nice! Did you do this?" frågade jag överraskat.
-"Me, Elvira, Leon, Niall, yeah everyone. We helped." svarade han stolt.
-"Thank you so much." sa jag och kysste han. Länge.
-"Come on.." sa han och gick bort mot filten och kuddarna och satte sig. Jag gick efter honom och satte mig i hans famn. "Wanna know why we're at the beach?" Jag nickade. "Do you remember our first date? You were skateboarding and I showed you my special place."
-"I remember."
-"And, that's the day when we got together. And actully.. It was the firtst time I realized I loved you." Jag kollade på han med stora ögon.
-"Oh my god.. You loved me ever since then?" Han nickade.
-"Can I tell you one more thing? Actully it's more like a question."
-"Of course."
-"Okey.. I've been nervous about this all night. Here it comes.. I get it if you don't want to and you really don't have to but.. Do you wanna move in with me?" Han kollade osäkert på mig. Jag sprack upp i ett leende.
-"Yes yes yes yes yes yes!" sa jag och gav han en snabb puss på munnen.
-"Really?"
-"Of course I want to! You know Harry, I never stoped love you. I love you."
-"I love you too."
Still the one - Kapitel 33
-"Makes sence." sa jag. "I wanna see a picture of her!" Louis tog upp sin mobil ur fickan och visade en bild på han och en tjej, som måste varit Eleanor. Hon var hur vacker som helst. Dem var jättefina tillsammans.
-"She's so beautiful!" utbrast jag.
-"Isn't she?" sa Louis. Jag log mot han.
-"I'll just go see how Harry is destroying our food."
-"I heard that!" ropade Harry.
-"So you're listening to us?" skrattade jag medan jag gick till han.
-"Ofcourse, I wanna know what you think about Eleanor."
-"She seems fun."
-"She is, and Louis is really happy with her." sa Harry.
-"That's good, cause that means his over me." sa jag.
-"And that's mean that you're the only one stoping us from being together again." viskade Harry lågt, knappt så jag hörde själv.
-"Harry.."
-"I know.. But like I said. I can't imagine a life without you."
Michelles perspektiv
Efter några timmar var allas mat äntligen klar. Alla satt vid bordet och åt, de var väldigt gott. Jag satt bredvid Harry och Elvira. Mitt emot satt Leon. På Elviras sida satt Niall och dem kunde inte låta varandra vara. Dem snodde matbitar från varandras tallrikar, kysstes, höll handen, var överallt på varandra. Dem var det sötaste paret jag hade sett på länge. Tydligen så såg Harry också de för i mitten av middagen böjde han sig till mig och viskade in i mitt öra:
-"I think Elvira and Niall been taking things one step further." han skrattade åt sin egen kommentar, jag instämde snart på hans skratt och blickarna vändes åt oss.
-"It looks like we getting back our second lovebirds." sa Louis och log lurigt till mig, Harry, Niall och Elvira. Jag kollade mot Elvira och Niall och såg att båda rodnade men kort därefter var dem inne i en kyss igen så jag tror inte dem brydde sig så mycket. Kommentaren borde inte vara riktad mot mig och Harry dock.
-"I was just laughing at his joke!" försvarade jag mig. Eller, oss.
-"Yeah.. Let's say that.." fortsatte Louis att reta. Jag var påväg att öppna munnen men Harry la en hand på min och sa:
Vi fortsatte äta och prata. Jag hade verkligen hur kul som helst, jag hade verkligen saknat att hänga med alla. När alla hade ätit upp reste sig Harry och plingade i glaset.
-"Haha this is so.. Movie typical but, I wanted to say a few words! As everyone knows we are here because I screwed up. I let Michelle go away from me, instead of fight for her. I never regreted anything in my life more than I do now. It was the stupidest mistake I ever made. Michelle.. You're my everything. These days without you have been.. A hell. I haven't slept at all, I've bearly eating and I just been missing you so much. When.. When you walked in with Robin in his apartment, my heart skipped a beat. Seeing you, you were so beautiful. When Robin told me to leave I didn't know what do to, I couldn't just walk away from you, so I left my phone. Haha.. And when we meet in London and every time I've been with you have been so amazing! I was just torn apart when I told you we needed to break up becase everything with Louis. This is gonna sound so weird, but I left you cause I love you so much. I loved you so much, and I loved Louis so much, in a diffrent way ofcourse, but I was in the middle of everything and I just hated it and gave up too fast. I'm sorry. When I found you in the park I.. I hated my self and what I did. I just wanted to kiss you and say that everything will be okey. I love you more than anything. I'm so so so sorry." Han avslutade sitt lilla tal och torkade tårarna som hade runnit ner för hans kinder medan han pratade. Jag torkade mina med.
-"One more thing..Niall?" Jag kollade på Niall och såg att han höll i en gitarr. Han började spela på en låt jag mycket väl visste vilken de var. Harry satte sig på sin stol igen och började sjunga:
your hand fits in mine like it's made just for me..
Han fortsatte sjunga och jag gjorde allt för att inte börja gråta. Han kom till refrängen.. Louis solo.. Sitt solo.. Refräng igen.. Och nu kom Nialls solo, jag drog in luft och började sjunga.. Harry tystnade sakta men jag fortsatte:
you'll never love yourself half as much as I love you
-"I love you." viskade han.
-"I love you too." viskade jag tillbaka och tryckte mina läppar mot hans. Bakom oss började alla applådera och klappa händer. Jag avbröt kyssen och började genast skratta åt allihopa.
-"Don't think we didn't heard your whispers!" retades Louis.
-"I feel sorry for Eleanor that have to stand you." skojade jag.
-"When did you get so mean?" frågade Louis stöt. Ett elakt leende lekte på hans läppar. Jag log tillbaka och tog Harrys hand.
-"Yeah, seriously Michelle, you're awesome!" instämde Louis. "Niall, play.. One thing!" fortsatte Louis. Niall började spela på en låt jag aldrig hade hört. Liam började sjunga. De var en kärlekslåt. Såklart. När Liam slutade sjunga började Harry, han kollade in i mina ögon och sjöng. Ännu en gång började jag gråta. Glädjetårar. Zayn började sjunga och sen tog alla i och sjöng med i refrängen. Niall började sjunga, jag vart verkligen imponerad över hur bra han kunde spela gitarr och sjunga samtidigt. Killarna fortsatte sjunga. Jag, Elvira och Leon förökte hänga med så mycket som möjligt men de slutade med att vi brast ut i skratt. Niall slutade spela och de blev för några sekunder tyst.
-"Michelle, come with me." sa Elvira och reste sig från sin stol och sträckte ut sin hand mot mig. Jag tittade på Harry och han nickade, jag böjde mig fram och tryckte mina läppar mot hans, han besvarade kyssen.
-"Come on, you have all night to do that." sa Elvira äcklat.
-"What about you and Niall?" sa jag menande.
-"What we aren't kissing?" sa Elvira oskyldigt. Jag skrattade åt henne och gick med henne vart vi än skulle.
Wooohoo! Kapitel 33! Vad tycker niii? :)
Still the one - Kapitel 32
Michelles perspektiv
Tidigare:
-"Hi.. " Jag kollade ner i golvet, men lyfte sakta upp blicken och mötte Harrys ögon.
-"Hi.."
-"Mom.. Can you leave us alone?" sa jag och vände mig om och kollade på mamma.
-"No.. We're leaving anyway so.." sa Harry och försökte ta min hand men jag drog bort den från han. Jag mötte hans blick och jag såg att han blev sårad av att jag gjorde så, men vi var inte ihop och då fanns de ingen anledning till att hålla hand heller.
-"Bye Mrs. Englund." sa Harry och öppnade dörren. Jag vinkade slöt till mamma och gick sedan ut genom dörren som Harry höll upp. Vi gick under tystnad till bilen. Inne i bilen sa Harry:
-"This wasen't how it suposed to be."
-"How was it suposed to be?"
-"Your mom would trick you to the place we're going to, and there I would be and.. Then everything that will happen should have happen. I hope.." sa Harry nervöst. "But, we we're have to it like this because you knew.."
-"Sorry for ruin the plan."
-"No don't be.. If I didn't mess everything up we wouldn't need any plan." sa Harry med ögonen på väggen.
-"True." viskade jag.
Harrys perspektiv
Vi var påväg till stranden där överraskningen skulle vara. Jag kände hur nervositet växte i min mage. Jag hoppades så mycket att Michelle skulle ta tillbaka mig, flytta tillbaka till London och så skulle allt bli som vanligt. Mitt liv var inget utan Michelle.
-"Harry, where are we going?" Jag väcktes upp ur mina tankar och tog ögonen från vägen en sekund för att kolla lurigt på Michelle.
-"You'll see. In 3 minutes!" Jag hörde hur hon suckade men sen kom även ett tyst fnitter.
-"I heard that."
-"So,,?"
-"I taught you were mad at me."
-"I am, but it won't be a good evening if I'm mad all the time. I'll see if you can make it up for me." Jag nickade och svängde in på sista avfarten. Nu var de ungefär bara 500 m kvar.
-"I know this place! We're going to the beach aren't we?" sa Michelle exalterat.
-"Yeah we are." sa jag med ett leende på läpparna. "But! I will tell you why when we get there."
-"Okey.."
Michelles perspektiv
"I will tell you why when we get there." Harrys ord ekade i mitt huvud. Jag försökte fundera ut vad de betydde, men jag kom inte på nånting.
-"Hey! Don't try to figure out what it is! That will ruin the plan even more!"
-"How did you know?" skrattade jag.
-"I saw it by looking att your face."
-"Hm.." grymtade jag.
-"You don't have to think anymore cause now where here!" sa Harry och svängde in på en parkering. "Now, I want you to put this on and don't take it off." Harry höll fram en halsduk.
-"I have to cover my eyes?" sa jag förvånat.
-"Yeees." sjöng Harry.
-"Alright then, but you'll have to help." jag flashade ett leende och gav han halsduken och vände mig om så han kunde knyta på den. Han la den försiktigt på mina ögon och rättade till den så jag inte skulle se.
-"Is this okey?" sa han när han hade knutit runt mitt huvud.
-"Yeah it's okey. But you'll have to open the door for me cause I can't see anything." skrattade jag. Jag hörde hur Harry skrattade nånstans bakom mig. Jag hörde en bildörr öppnas och stängas. Inom några sekunder öppnades dörren på min sida och jag kände en hand på min. Jag tog den och Harry hjälpte mig ur bilen.
-"Are you Harry or a murder that just killed Harry and now will kill me?" skojade jag.
-"I'm Harry, I promise." skrattade Harry.
Utan att Harry släppte min hand gick vi långsamt åt nåt håll. Vilket visste jag inte, jag såg ju ingenting. Efter ett tag stannade vi och Harry sa:
-"We're here now."
-"Oh, take this thing off then!" sa jag exalterat och pekade på halsduken.
-"Haha okey!" Jag hörde steg i sanden och sen kände jag Harrys händer på mitt bakhuvud. Halsduken lossnade och jag öppnade mina ögon. Jag vart så förvånad av synen, jag tog upp händerna till munnen, fick tårar i ögonen och började skrika lite lågt i mina händer. Jag kollade på Harry som stod och log och sedan på människorna som betyder allt för mig, Elvira, Leon, Niall, Liam, Louis och Zayn.
-"What are you doing here?" sa jag med tårar i ögonen. Jag gick långsamt fram och kramade om allihopa, länge.
-"Ask Harry." sa Louis med ett leende på läpparna. Jag såg även att han hade tårar i ögonen. Jag vände blicken mot Harry och han började prata.
-"The actully plan was that your mom and dad would drive you here and I would be here and suprise you. But you heard me and your mom talk and after you called Niall and Elvira, they called me and we decided to do this instead." Han kom närmare och la händerna på min höft. "Please stay and think of our wonderful time we had. We can have that again. I promise I won't mess it up." viskade han. Hans gröna ögon stirrade in i mina.
-"I will stay. I don't know about the rest. I'm sorry Harry, but.. You broke my heart." viskade jag tillbaka. Jag visste att dem andra lyssnade men jag brydde mig inte, de var bara dem liksom.
-"I know I did and it's so hard to hear cause I don't wanna be the guy that hurts his girlfriend. I love you so much. My life is nothing without you. Please.."
-"We'll see.." sa jag. "Tonight I wanna have fun with you and my friends!" sa jag och kollade bort på alla. De var först nu jag märkte att de stod ett långt bord med levande ljus och mat. Runt om på stranden var de också utsatt ljus. De var vackert.
-"So, what are we eating?" frågade jag och satte mig vid bordet.
-"We're gonna barbeque!" sa Harry och gick mot en grill lite längre bort. "What do you want? Chicken? Pork? Sausage? We have it all!"
-"I would love some pork!" Louis kollade med busiga, glada ögon på Harry samtidigt som han skojade.
-"I wasen't talking to you, your selfish little.."
-"Don't finish that sentence Harry!" avbröt jag han. Han, och alla andra brast ut i skratt.
-"Haha but Mich, what do you want?"
-"I'll have some chicken please!"
-"Me too!" skrek Zayn.
-"Someone more who wants chicken?" ropade Harry.
-"I want!" ropade Niall och Elvira i mun på varandra. Dem skrattade och Niall gav Elvira en puss på kinden. Dem var hur söta som helst tillsammans. Louis kom och satte sig bredvid mig.
-"I've missed you Louis." sa jag och gav honom en kram.
-"I've mised you too." viskade han när han kramade mig.
-"So, what have you been up to since I've been gone?" frågade jag han.
-"Not so much.. Work.." sa han och log. "And yeah that's right, I've got a girlfriend."
-"You what?" Jag blev väldigt förvånad. "That's great! What's her name?"
-"Eleanor". sa han. Han sprack upp i ett leende som bara betyder en sak. Han var kär.
-"Aw I'm so happy for you!" Jag gav han ännu en kram.
-"Haha thanks Mich."
-"I have to meet her! Tell me everything about her!"
-"Well, she's a model, she's 20.." Han hann inte prata klart förrän Zayn kom.
-"I hear you talking about Eleanor."
-"Yep." svarade jag.
-"I promise you, she's a female version of Louis." skrattade Zayn.
-"Is there even possible that there is two of him?" skojade jag.
-"Naah, there is one male, me. And one female, Eleanor." sa Louis.
-"Makes sence." sa jag. "I wanna see a picture of her!" Louis tog upp sin mobil ur fickan och visade en bild på han och en tjej, som måste varit Eleanor. Hon var hur vacker som helst. Dem var jättefina tillsammans.
-"She's so beautiful!" utbrast jag.
-"Isn't she?" sa Louis. Jag log mot han.
-"I'll just go see how Harry is destroying our food."
-"I heard that!" ropade Harry.
-"So you're listening to us?" skrattade jag medan jag gick till han.
-"Ofcourse, I wanna know what you think about Eleanor."
-"She seems fun."
-"She is, and Louis is really happy with her." sa Harry.
-"That's good, cause that means his over me." sa jag.
-"And that's mean that you're the only one stoping us from being together again." viskade Harry lågt, knappt så jag hörde själv.
-"Harry.."
-"I know.. But like I said. I can't imagine a life without you."
Vad tyckte ni? Kommentera!
Still the one - Kapitel 31
Michelles perspektiv
Tidigare:
-"Tell me what happend." befallde Harry,
-"I was out skatebording and then I met Viktor and he first said that he missed me and then I got upset and yelled at him and then he asked if I still was upset with what happend, and then I told him that I almost killed myself because of him, and then he told me that it was a shame that I didn't succeed. Medan jag berättade började jag gråta och nu kunde jag inte hejda tårarna, dem strömmade nerför kinderna medan Harry försökte stoppa dem.
-"Michelle, I swear if I had come a little bit earlier I would have killed him.." jag märkte på hans tonfall att han var arg.
-"I wouldn't have let you, cause you've ended up in prison for that."
-"At least I'd hit him." De blev tyst.
-"Why are you even here?" viskade jag.
-"I wanted to make things right.. I can't live without you Michelle." viskade han tillbaka.
-"What are you planning with my mum?"
-"So you know about that.."
-"I don't know what you are planning but I know it's something."
-"You're right, it's something, and you'll find out soon but not yet." utan att kolla på han märkte jag att han log hemlighetsfullt, de hördes på hans röst.
-"I hate suprises." sa jag surt.
Harrys perspektiv
Jag vaknade av ett ryck och öppnade sakta ögonen. Förrvirad av synen satte jag mig upp, vilket jag inte skulle gjort för i mina armar låg Michelle, och när jag reste på mig rullade hon bort från mig och ner på golvet. De hördes en duns och en sekund senare sticker en sur Michelle upp huvudet från golvet.
-"Thank you Harry." sa hon surt. "Doing this will definitely change my mind and going back to you." Hon reste på sig och jag kollade efter henne när hon gick mot dörren. Hon hade på sig en grå och gul baseball tröja med gråa shorts. Tjejer i pjaymas var en av dem sexigaste sakerna som fanns. Innan hon lämnade rummet vände hon på sig och sa:
-"Are you looking at me? You're not allowed to you know" jag la märke till hennes kalla tonfall. Hon gick ut genom dörren, hon kom tillbaka efter ungefär fem minuter.
-"I know that you're mad at me." sa jag tyst.
-"I'm not mad, i'm just disappointed. For not trying enough. You just gave up." hon kollade uppgivet på mig.
-"Are you eating breakfast here?" frågade hon.
-"No.. I'll go to my hotel.." sa jag och reste på mig.
-"Yeah, I think that's for the best." sa hon och gick ut i rummet. Antagligen ner för att äta frukost.
Michelles perspektiv
Jag satte mig vid köksbordet där mamma, Charlie och pappa satt. Jag fick informationen om att Astrid hade sovit hos Ronja. Det hördes steg i trappan och mamma kollade skräckslaget på först pappa och sen mig.
-"De är bara Harry." sa jag surt. Han gick förbi köket och mot hallen.
-"Men han ska väl äta?" sa mamma och var påväg att resa på sig för att hämta han.
-"Mamma nej!" ropade jag efter henne. "Jag vill inte att min ex pojkvän ska äta frukost med oss!"
-"Men han är ju snäll Michelle. Sluta vara så barnslig."
-"Mamma nej! Jag vill inte. Jag vet att han är snäll men han gjorde slut med mig och bokstavligt talat krossade mitt hjärta. Jag vill inte äta frukost med han."
-"Men sova i samma säng som han kunde du?" envisades mamma.
-"Hörni! De är för sent, han har redan gått." sa Charlie och pekade ut genom fönstret där man såg Harry lämna huset. Jag gav mamma en sur blick och gick upp till mitt rum igen.
Dagen gick och jag gjorde inget annat än kolla på serien FRIENDS. Serier hjälpte alltid när man var deppig. På kvällen sa mamma till mig att göra mig i ordning för att överaskningen skulle vara ikväll. När jag frågade vad jag skulle ha på mig sa hon vad jag ville så där hade vi ett problem. Som vanligt.. Men till slut fick de bli en av Astrids blommiga klänningar med en gammal jeans väst och jeffrey campbell skor. Håret satte jag upp i en slarvig bulle som antagligen skulle ramla ut efter halva kvällen men jag orkade inte bry mig. Astrid hjälpte mig att sminka mig, de blev faktiskt riktigt bra. Jag visste inte att hon var så bra på att sminka. Klockan sju plingade de på dörren. Jag satt uppe i mitt rum och hörde mamma öppna dörren.
-"Michelle! Harry är här nu." Jag andades ut och gick ner. Harry stod i dörröppningen och kollade mot trappan där jag vinglade ner i mina klackar. Han skrattade tyst till när jag snubblade nerför de sista steget. Jag gav han en ond blick men sprack sedan upp i ett leende. Han hade på sig en svart kavaj med prickig skjorta under. Håret hade han fluffat till som vanligt, men nu stod de upp lite också. Väldigt fin var han..
-"Hi.. " Jag kollade ner i golvet, men lyfte sakta upp blicken och mötte Harrys ögon.
-"Hi.."
-"Mom.. Can you leave us alone?" sa jag och vände mig om och kollade på mamma.
-"No.. We're leaving anyway so.." sa Harry och försökte ta min hand men jag drog bort den från han. Jag mötte hans blick och jag såg att han blev sårad av att jag gjorde så, men vi var inte ihop och då fanns de ingen anledning till att hålla hand heller.
-"Bye Mrs. Englund." sa Harry och öppnade dörren. Jag vinkade slöt till mamma och gick sedan ut genom dörren som Harry höll upp. Vi gick under tystnad till bilen. Inne i bilen sa Harry:
-"This wasen't how it suposed to be."
-"How was it suposed to be?"
-"Your mom would trick you to the place we're going to, and there I would be and.. Then everything that will happen should have happen. I hope.." sa Harry nervöst. "But, we we're have to it like this because you knew.."
-"Sorry for ruin the plan."
-"No don't be.. If I didn't mess everything up we wouldn't need any plan." sa Harry med ögonen på väggen.
-"True." viskade jag.
Kooooort kapitel men jag har knappt någon inspiration (hade massa inspiration när jag var sjuk, men nu har jag 0. vad är de för fel?) men jag ville uppdatera ändå så här har niiiii!
Still the one - Kapitel 30
Michelles perspektiv
Tidigare:
-"Du och jag skulle kanske kunna ta en sväng till IKEA? Du har ju pratat om att piffa till i ditt rum!" hon kollade på mig med förväntansfull min. Jag kände inte för att gå runt på IKEA hela dagen, men nåt måste man ju göra.
-"Låter bra!" sa jag med fejkat léende.
-"Och du Rasmus?" sa mamma och la en hand på pappas arm. Jag hade förväntat mig att han skulle säga att han har massa papper att ta hand om på kontoret eller hade nåt möte inbokat men denna dagen skulle han inte göra något jobbrelaterat.
-"Jag har faktiskt inget planerat, så om de finns plats för en till åker jag gladeligen med till IKEA." sa pappa med först blicken på mamma och sen på mig. Jag log uppmuntrande.
-"Va bra!" sa mamma glatt.
När jag var påväg upp till mitt rum stannar jag vid en byrå. På byrån står de massa kort som ingen bryr sig om. Men idag stannade jag vid byrån och lät blicken glida över varje bild. Jag stannade vid en bild på mig och mamma för ungefär 2 år sedan. Vi var hos en fotostudio för att ta massa kort. De var en riktigt bra dag. De var en av dem riktigt få gångerna jag och mamma hade gjort något tillsammans. Såna dagar var värda att uppskatta. Detta skulle nog bli en sån dag.
Michelles perspektiv
-"Den här var väl fin?" sa mamma samtidigt som hon vände upp och ner på en gul lampa.
-"Mitt rum är turkost mamma, inget gult." skrattade jag.
-"Visst ja.." skrattade mamma med.
Vi hade gått på IKEA alldeles för länge tyckte jag, men mamma ville känna och klämma på varje liten grej. I mina egna tankar var jag i London med Harry. Jag hade tänkt på varför han inte kunde prata igår och kommit fram till att de var för att han var på en dejt med nån jättevacker tjej med jättelånga fina ben. Som inte Louis eller nån annan förutom Harry skulle bli kär i. Elvira hade fel, han var inte alls olycklig eller inte sig själv utan mig, han var lyckligast på jorden och helt som vanligt.
-"Michelle!" ropade mamma i ansiktet på mig. Jag skakade på huvudet och kollade mig förrvirrat omkring.
-"I vilken värld lever du i?" frågade mamma sarkastiskt.
-"Förlåt vad sa du?" log jag.
-"Gillade du dem här?" sa mamma och höll fram två långa vita gammaldags ljusstakar. Dem var hur fina som helst.
-"Ja dem var jättefina!" sa jag till mamma och tog dem från hennes händer och la ner dem i kundvagnen.
-"De var bra. Men nu räcker de med grejer. Jag är inte gjord av pengar vet du." log mamma. Mer än lättad gick vi mot kassan.
-"Sådär! Då är alla hyllor uppe." sa pappa och gick ner från min säng med borrmaskinen i handen.
-"Wow pappa, jag måste säga att jag är impad, jag trodde inte att du kunde sånt här." sa jag retsamt.
-"Äh ge dig." sa pappa och drog in mig i en kram. Rummet såg klart bättre och roligare ut nu. De ringde på dörren och jag släppte pappa för att gå ner och öppna. I trappan ropade jag:
-"Jag öppnar!"
-"Nej, nej de gör jag! Gå upp till ditt rum nu." sa mamma när hon kom rusande från vardagsrummet för att öppna dörren. Jag kollade konstigt på henne.
-"Men.. Jag vill se vem de är. sa jag försiktigt, överraskad för att hon inte lät mig öppna dörren.
-"Michelle, gå upp på ditt rum och sluta betede som ett barn!" förvånad gjorde jag som hon sa. Vad gjorde jag för fel?
-"Vem var de som kom?" frågade pappa när jag kom tillbaka till mitt rum.
-"Ingen aning, mamma lät mig inte öppna dörren." sa jag och satte mig på sängen. "Tack, för allt idag pappa."
-"Jaha, då var de väl ingen viktig. Tack själv gumman, de var kul att få spendera en hel dag med dig igen." log han. Jag log tillbaka och satte mig på sängen.
-"Jag ska lämna dig ifred nu." sa pappa och tog dem sista skruvarna och gick ut genom dörren. Jag la mig ner på sängen och kollade runt i rummet. Jag sträckte mig efter mobilen och mina hörlurar och skulle precis sätta på "Nothing like us" med Justin Bieber när jag hörde en välbekant röst.
-"Thank you Mrs. Englund for helping me with everything."
-"Your welcome Harry." sa mamma. "But please, talk a little quieter, Michelle can hear us." Lite försent mamma, tänkte jag. Vad gjorde Harry här? Och vadå "helping me with everything"? Jag drog ur hörlurarna från telefonen och ringde Elvira.
-"Vaaaaad?" sa en sur Elvira i andra linjen.
-"Elvira, kris, Harry är här." Jag var panikslagen.
-"Vaa? Vad pratar du om? Han är hemma hos sig!" sa Elvira.
-"De är han inte! Jag hörde han tacka mamma för all hjälp. Sen sa mamma varsågod och att han skulle prata tystare så att inte jag skulle höra! Är du med Niall eller nån av dem?"
-"Ja jag är med Niall.. "
-"Låt mig prata med han då!" Jag hörde att Elvira sa: "It's Michelle" och några sekunder senare hördes Nialls röst:
-"Hiiii Mich! We miss you."
-"Niall, let's take that later. Why is Harry here?" sa jag oroligt. Jag åkte hem för att slippa han.
-"What? Where are you?" sa Niall förvånat.
-"I'm home! In Sweden. And so is Harry!" För varje gång jag sa de blev jag mer och mer panikslagen.
-"What the hell Harry.. Okey, I'll call him and listen carefully if you can hear anything okey?"
-"Okey." sa jag och la mig ner på golvet med örat mot golvet.
-"Can you here something?" sa Niall.
-"Yeah, I hear talking but no phone."
-"Good cause I haven't called yet." skrattade Niall. Jag hörde Elvira skratta i bakgrunden.
-"Just call!" gnällde jag.
-"Alrgihtiie" sjöng Niall. Ca 30 sekunder senare hör jag den typiska iPhonen signalen nere i köket. Jag lyssnar noga och hör Harry säga:
-"Excuse me, I have to take this."
Efter fem sekunder hör jag Niall i telefonen:
-"Hiiii man!" "How are you?" "Yeah, thanks me too." De blev tyst en stund och sedan sa han: "I was just wondering if you wanted to come over and play some FIFA." "Okey.. Bye..".
-"What did he say?" sa jag till Niall i telefonen.
-"He said that he was busy doing something. Mich, he's planning something. But whatever you do, don't ruin it. You mean the world to him. I've gotta go, Elvira and I are going to the beach. Elvira says hi to your mom and dad. Bye."
-"Bye.." sa jag tyst för mig själv efter Niall hade lagt på. Så Harry planerade nånting. Men varför drog han in mamma? Var pappa, Astrid och Charlie också med på det? Jag la örat mot golvet igen och försökte höra vad dem sa där nere men de var omöjligt. Jag hörde bara massa mummel. Jag låg så i ungefär 10 minuter, hörde på när mamma och Harry mummlade om mig antagligen. Efter 10 minuter hördes steg ut mot halldörren och sedan hur dörren klickade när någon öppnade och sen ett klickande när den stängdes. Jag ville springa ner till mamma och fråga vad Harry gjorde här, men de kunde jag inte. Jag hade lovat Niall att inte förstöra nåt och de skulle jag nog göra om jag började förhöra mamma. Jag väntade 20 minuter tills jag gick ner.
-"Hej gumman. Trivs du i ditt rum?" log mamma.
-"Jo då, de är jättefint." log jag tillbaka.
-"Vad bra då."
-"Jag går ut och skejtar lite." Jag gick mot hallen och tog på mig svarta converse med nitar på.
-"Du får allt ha på dig mer än sådär!" sa mamma när hon gick förbi hallen. Jag suckade men drog på mig en gammal skinnjacka över mitt vita linne med ett kors i mitten. Under hade jag ett par svarta short med nitar som detalj på ena sidan, men dem syntes inte för linnet var så långt. Jag tog skateborden under armen och gick ut. Nedanför trappan ställde jag ner den på marken och började åka. Jag hade ingen plan utan åkte bara. Jag mötte en tant som jag log åt i farten. Utan att veta de hade jag åkt till min gamla högstadieskola. Där allt hade hänt med Viktor. Jag stannade och kollade på den och kände hur massa minnen svävade in i hjärnan. Dagen jag och Viktor hade blivit ihop, våran första kyss.. Jag ställde mig på skateborden och fortsatte åka och kom till bänken där jag för första gången hade träffat Elvira. Ännu en gång stannade jag skateborden. Jag tog den under armen och satte mig på bänken. Jag stängde ögonen och kom ihåg smärtan. Av en rysning öppnade jag ögonen och såg nån stå framför mig.
-"AAH!" skrek jag. Inom några sekunder fick jag lugnat ner mig och såg till min förtvivlan att de var Viktor som stod framför mig. Han skrattade åt min reaktion.
-"Haha hej på dig med!" skrattade han. Jag tog skateborden satte ner den på marken och fortsatte åka utan ett ord till Viktor. Han var inte värd min uppmärksamhet. Men han gav sig inte.
-"Så du håller fortfarande på med skatebordingen?" sa han imponerat. Jag suckade och stannade skateborden och gick till han.
-"Ja de gör jag." sa jag kallt.
-"Kul.." Han kollade ner i marken och slog med skon. "Jo jag hörde att du flyttade till London. Inget för dig va?" sa han.
-"Du vet att jag alltid har drömt om att flytta till London." sa jag surt.
-"Ja fast tydligen var de inte så bra, du är ju hemma redan!"
-"Jag vill inte prata om de. Och absolut inte med dig." Jag började gå. Jag hörde steg bakom mig och sedan kände jag nån som tog tag i min arm. Jag vände mig och kollade surt på han. Han sken upp i ett leende.
-"Kom igen Michelle.. Jag saknar dig. Jag saknar oss.." sa han och gick närmare mig.
-"De gör inte jag." sa jag och bröt mig loss ur hans grepp.
-"Vadå är du fortfarande sur för de som hände?" sa han förvånat.
-"KLART SOM FAN ATT JAG ÄR! Jag var påväg att ta livet av mig, bara pågrund av dig." skrek jag.
-"SYND ATT DU INTE LYCKADES!" skrek han. Jag blev alldeles paff av hans ord. Jag satte mig ner på en bänk och kände hur tårarna vällde upp inom mig. Han hade rätt. Jag skulle inte lyssnat på Elvira, jag skulle tagit mitt liv, då hade allt varit mycket enklare. Ingen hade behövt lida, inte Harry, inte Louis, ingen. Jag letade förtvivlat efter nåt vasst, glas, en pinne, vad som helst men jag hittade inget. Jag började skrika av smärta. Jag skrek och grät och föll ihop på marken. Jag ville inget annat än dö. Mina skrik tystande men tårarna fortsatte att rinna. Jag låg ensam mitt inne i stan och grät och hoppades på att någon skulle komma och döda mig. Helt plötsligt hördes steg och en liten låga tändes inom mig och hoppades på att han hade något vasst på sig, och brydde sig så pass lite att han hade gett det till mig och låtit mig döda mig själv. Stegen kom närmare och en röst viskade förtvivlat:
-"Michelle.." Jag kände igen rösten mer än väl. Jag öppnade sakta ögonen och möttes av Harrys varma, gröna trygga ögon.
-"Harry.." stönade jag.
-"Come on, I'll drive you home." sa han och lyfte enkelt upp mig från marken, gick några meter och öppnade på nåt sätt bildörren utan att sätta ner mig och satte mig försiktigt in i bilen. Jag la huvudet bakåt på nacktödet och slöt ögonen, jag ville bara bort från allt. Harry körde i tystnad hem mig.
-"I don't wanna go in there.. I will have to tell mom about what happend.." sa jag när han stannade bilen.
-"If you tell me, I'll promise you that I will tell her." sa Harry lugnade och gick ur bilen. Jag öppnade dörren och gick sakta ut. Med slöa steg tog jag mig upp för den lilla trappan och öppnade dörren och fortsatte hasandes bort mot trappan. Jag hörde mamma och Harry prata.
-"What happend?" Mamma var orolig.
-"I don't know yet, Mrs. Englund, I find her crying in the park. I'll tell you when I know what happend." sa Harry lugnt.
-"O-okey.." stammade mamma fram. Jag hade stannat i trappan för att vänta på Harry. Han kom upp bakom mig och tog min hand och gick före upp i trappan och drog försiktigt upp mig, steg för steg.
När vi kom till mitt rum la han mig försiktigt ner i sängen. Han la en filt runt mig och satte sig nedanför på golvet.
-"You can lie beside me you know.." sa jag tyst.
-"No.. That would be weird." sa Harry, också tyst.
-"No it wouldn't. Come on, I want you here." sa jag bestämt. Han kollade osäkert upp mot mig och jag nickade uppmuntrande. Han reste på sig och kröp ner bredvid mig.
-"Tell me what happend." befallde Harry,
-"I was out skatebording and then I met Viktor and he first said that he missed me and then I got upset and yelled at him and then he asked if I still was upset with what happend, and then I told him that I almost killed myself because of him, and then he told me that it was a shame that I didn't succeed. Medan jag berättade började jag gråta och nu kunde jag inte hejda tårarna, dem strömmade nerför kinderna medan Harry försökte stoppa dem.
-"Michelle, I swear if I had come a little bit earlier I would have killed him.." jag märkte på hans tonfall att han var arg.
-"I wouldn't have let you, cause you've ended up in prison for that."
-"At least I'd hit him." De blev tyst.
-"Why are you even here?" viskade jag.
-"I wanted to make things right.. I can't live without you Michelle." viskade han tillbaka.
-"What are you planning with my mum?"
-"So you know about that.."
-"I don't know what you are planning but I know it's something."
-"You're right, it's something, and you'll find out soon but not yet." utan att kolla på han märkte jag att han log hemlighetsfullt, de hördes på hans röst.
-"I hate suprises." sa jag surt.
Vad tror ni Harry gör i Svergie? Vad kommer hända? Kommentera!
Still the one - Kapitel 28
-I'm just emotional.. Don't wanna leave you guys.. sa jag.
-GRROOOUP HUUUG! skrek Louis. Alla puttade in mig i mitten och kramade mig hårt. Jag började skratta.
-GUYS! skrek Louis. Gud, var han tvungen att skrika hela tiden. Haha.
-What? frågade alla.
-SHE'S LAUGHING! skrattade Louis.
-Just because I'm broken dosen't it mean that I'm not myself. I try you know. sa jag.
-I know that. It just so great seeing you laugh. sa Louis.
-Okey, I don't wanna ruin this but we have to go now! ropade Leon och pressade sig fram mot dörren och gick ut.
Jag satt nu på flygplanet. Det hade varit sjukt svårt att säga hejdå till alla. Elvira och Leon grät nog mest. Om man inte räknar med mig då.. Vi tre stod och kramades hur länge som helst. Det var hemskt att åka ifrån sina bästa kompisar. När jag kramade Louis viskade jag i hans öra:
-Please tell Harry that I'm sorry too.. Han nickade när vi släppte varandra.
Jag kände hur tårarna rullade nerför kinderna, de blev bara fler och fler hur mycket jag än tänkte på det så jag beslutade mig för att inte tänka på de. Sova var vad jag skulle göra.
Jag gick mot utgången på flygplatsen där mamma hade sagt att hon skulle möta upp mig. Klockan var cirka halv nio på kvällen. Jag gick ut genom dörrarna. Drog in den svala kvällsluften och kollade runt efter mamma. Utan förvarning kände jag att nån slängde sig runt halsen på mig.
-Åh gumman vad jag har saknat dig! sa mamma. Jag hörde att hon grät.
-Haha hej på dig med! sa jag och kramade henne tillbaka. Jag har saknat dig med,
-Kom nu så åker vi hem! sa mamma. VI hjälptes åt att bära in väskorna i bagaget på bilen. Jag satte mig där fram och mamma startade bilen och började köra hem.
-Nu får du faktiskt berätta, varför kommer du hem? sa mamma. Jag blev alldeles stel. De här hade jag inte tänkt på. Skulle jag berätta allt? "Jo, du vet Viktor? Han krossade mitt hjärta och jag var påväg att ta livet av mig. Samma hände med en kille som heter Harry. Fast just de, jag försökte inte döda mig i London!" Nej.. Jag berättar om Harry. Men jag låter bli att berätta om självskadebeteénde-delen.
-Okej, de är en ganska lång historia.. sa jag.
-Tur att de är långt hem då! sa mamma skämtsamt. Om hon visste vilken dålig situation de var att skämta i.
-Men för att göra den kort då.. Jag vet inte om jag har berättat de men vi träffade fem killar. Harry, Louis, Niall, Zayn och Liam. I början föll jag för Louis och han bjöd ut mig. Men sen började jag falla för Harry också. Prolemet var att båda gillade mig och jag gillade båda. Men till slut blev de Harry. För 5 dagar sen så.. sa han att han älskade mig. Morgonen efter så.. Gjorde han slut med mig. Han trodde att han gjorde Louis glad för han var inte över mig.. Så jag kommer hem för jag behöver lite avstånd från allt där. Jag behöver tänka. Men, jag vet inte om jag ska åka tillbaka. Jag kommer sakna Leon och Elvira och dem andra sjukt mycket..
-Men gumman då.. De var klokt av dig att komma hem. sa mamma tröstande.
-Jag vet inte det.. Jag saknar dem jättemycket redan. sa jag tvekande.
-Saknar du Harry? sa mamma med ögonen på vägen.
-Ja de är klart! De var han som gjorde slut med mig, bara för de slutar jag inte älska han. De är han jag saknar mest. sa jag.
-Jag vet att de är jättesvårt nu för att du tror att du älskar han men sann.. Jag var tvungen att avbryta henne.
-Vadå tror? Jag älskar Harry! Jag vet det! proteterade jag. Jag var i chock för att hon hade sagt så. Hur kan hon veta vem jag älskar och inte älskar?
-Men gumman jag menade inte så! De jag menar är att när man är så ung som du så har man inte upplevt så mycket och vet inte till 110% vad kärlek går ut på. sa mamma milt.
-Har du glömt Viktor? Han älskade jag! Tänk bara på vad som hände efter! De var inte först efter jag sagt de som jag kom och tänka på vad jag hade sagt.
-Inget hände väl efter? Ni gjorde slut för att ni hade tröttnat på varandra och sen var allt bra? Eller? mamma kollade misstänksamt på mig. Michelle vad är de du döljer för mig? sa mamma surt.
-Allt typ. sa jag tyst.
-Jag skulle gladeligen vilja bli informerad om allt! sa mamma ännu surare.
-Jag och Viktor gjorde inte slut för att vi tröttnade på varandra, vi gjorde slut för att han hånglade med Alicia när vi var ihop! skrek jag. Jag fortsatte att berätta om hur jag hade skärt mig och försökt tagit livet av mig. Jag avslutade med att visa ärren jag hade på armarna. Dem synligaste var från London. Jag kollade på mamma och såg att hon grät. En stund senare märkte jag att stod stilla. Jag kollade ut genom fönstret och såg att vi var hemma.
-Michelle varför har du aldrig berättat de här för mig? Jag hade kunnat hjälpa dig! sa mamma uppgivet.
-Jag berättade inte för.. Du och pappa är alltid så upptagna med era jobb! Ni har aldrig tid för varken mig, Charlie eller Astrid. De var bara inte lönt att berätta! sa jag.
-Är de så ni tycker? Att vi jobbar för mycket? Att vi aldrig har tid för er? sa mamma.
-Ja, exakt så. sa jag. Jag blängde på henne och slet upp bildörren. Öppnade bagaget och tog med mig väskorna in. Jag ställde ner väskorna på golvet och blev direkt påflugen av Astrid.
-Michelle! ropade hon i mitt öra.
-Ouch, nu är jag döv också.. skojade jag.
-Haha förlåt. sa Astrid och släppte taget om mig.
-Äh de gör inget. sa jag och drog in henne i en kram igen. Jag hade saknat henne himla mycket också. Jag hörde steg i trappan och ett tag senare kom Charlie gående mot oss.
-Hej syrran. sa han med ett leénde.
-Hej brorsan. härmade jag han. Han gav mig en kram och jag kramade honom hårt tillbaka.
-Var är pappa? frågade jag.
-Han.. jobbar.. sa Charlie försiktigt. Han vill inte riktigt bli störd.. sa han.
-Okej.. Jag får väl säga hej till han imorgon då.
-På tal om föräldrar var är mamma? sa Astrid.
-Hon sitter i bilen.. Jag berättade en sak. Hon blev ganska chockad. sa jag.
-Vad berättade du? frågade Carlie medan han försökte dölja ett skratt.
-Jag är ledsen men jag kan inte berätta men de var inget kul. sa jag och menade det lilla skrattet han gjorde ett dåligt försök att dölja.
-Varför kommer du hem från drömstaden då? frågde Charlie medan jag sparkade av mig skorna. Jag suckade.
-Killproblem. Jag visste att han skulle fråga mer men jag orkade inte prata om de.
-Ooohh, tell me more! sa Charlie sarkastiskt.
-Tyst med dig.. sa jag och knuffade han i sidan. Vi gick in mot vardagsrummet och jag sjönk ner i den stora bruna vanliga soffan.
-Jag vill höra mer i alla fall. sa Astrid. Jag kollade på henne med en blick som sade "de vill inte jag". Men hon gav sig inte.
-Kom igen berätta! De är bara jag och Charlie.
-Långa eller korta versionen?
-Långa! sa båda i kören.
Så jag började berätta om allt. Från början till när jag träffade Harry när han var i Robins lägenhet till dejten med Louis, kyssen med Harry, alla bråk, när allt löste sig, grillkvällen och till slut.. När Harry gjorde slut. Jag hade inte tänkt att berätta för dem om självskade-delen.
-Vad sa du att killarna hette? Dem ni träffade? sa Astrid misstänktsamt.
-Harry, Louis, Niall, Zayn och Liam. sa jag förvånat. De spelade väl ingen roll? Hurså? sa jag. Astrid drog fram sin mobil ur fickan och började leta upp nåt. Efter en stund visade hon en bild på dem.
-Är de här dem? frågade hon.
-Ja! sa jag.
-Skojar du?! Var du ihop med Harry i One direction?! sa Astrid. Nu stod hon upp.
-Haha ja, vadå gillar du dem? sa jag.
-Jag är inget jättefan men några av deras låtar är bra! Min kompis Ronja älskar dem sjukt mycket! Jag måste smsa henne, hon kommer inte tro mig.. sa Astrid och försvann innan jag hann säga nåt. Jag ropade efter henne:
-ASTRID VI ÄR INTE IHOP NU!
-Så lillasyrran har fått sitt hjärta krossat. retades Charlie.
-Charlie lägg av, de är inget att skoja om. sa jag surt. Att han alltid ska vara så barnslig.
-Jag vet.. Förlåt. Kom. sa han och höll ut händerna så jag skulle krama han. Jag gjorde som han sa. De var skönt att vara hemma.
-Men nu vill jag faktiskt se bilder på dem som var nerkärade i dig. sa han. Jag skrattade men gjorde som han sa. Jag tog upp mobilen och hittade först en bild på Louis från grillkvällen när dem spelade fotboll. Jag kände hur de högg i hjärtat för att jag saknade han så mycket.
-Vem av dem är de här? sa Charlie och drog mig ifrån mina tankar.
-Louis. sa jag.
-Och han nobbade du? Då måste den andra vara jävligt snygg för att du ska nobba han.. sa Charlie skämtsamt.
-Ha-ha. Jag går inte efter utseénde utan efter känslor! sa jag och tog mobilen ifrån honom för att försöka hitta en bra bild på Harry. Jag hittade en bild som jag aldrig hade sett på han. Jag hade inte tagit denna bilden. Jag kollade på den och kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken. Charlie såg de och sa:
-Du.. Vi behöver inte prata om de här nu.. sa han.
-Jo men kolla här nu.. sa jag och visade han bilden.
-Okej han var liiiite snyggare än han den där andra. Ni skulle vart fina tillsammans. sa han. Jag kollade på han och log ett svagt leénde. Dörren öppnades och jag antog att de var mamma som kom in. Jag reste på mig för att kolla vem de var och såklart var de hon.
-Vad var de som tog så lång tid? sa jag.
-Jag behövde tänka lite bara.. sa mamma tvekande.
-Mamma, jag vill att du ska veta att jag inte gör sånt längre. Jag vill leva mitt liv nu. Okej? sa jag och tog mammas hand.
-Ja, de förtstår jag. Jag blev bara chockad. Men vi fokuserar på nuet. Jag.. Jag måste gå.. Och fixa en sak! sa mamma undvikande. Hon försvann lika fort som hon kom. Jag kollade förrvirrat efter henne när hon sprang in i köket, tog ner ett glas vatten och sprang vidare in till hennes kontor. Jag skakade förbryllat på huvudet och gick tillbaka in i vardagsrummet där Charlie satt.
-Jag går upp till mitt rum. sa jag. Han vände blicken från tvn till mig och sa:
-Vill du ha hjälp med väskorna?
-Dem hade jag glömt av, men gärna. sa jag och började gå mot hallen igen. Väl uppe på mitt rum med alla väskorna kom jag på att Charlie inte bodde här mer.
-Charlie.. Vad gör du här egentligen? Du bor ju inte här längre. sa jag försiktigt.
-Jo Michelle jag gör de.. För nu i alla fall. Tilde och jag gjorde slut och hon fick lägenheten så jag bor här tills jag hittar en ny egen. sa han. Jag såg på han att han var ledsen men försökte dölja de.
-Nej va tråkigt! sa jag. Kom hit. Jag drog in han i en kram.
-Jag ska lämna dig nu. Ring Elvira och Leon, dem är nog oroliga. Och lös de med Harry. De hade varit coolt att ha en världsstjärna i släkten. skojade han.
-Gå nu.. sa jag tröttsamt.
-Nej men allvar, lös de, ni är säkert jättefina tillsammans. Jag sökte på spår av humor i hans tonfall men han var helt seriös. Jag ville lösa allt med han, men.. Ska jag vara ärlig vet jag inte vad de var som stoppade mig. Jo. Han svek mig. De var de som stoppade mig.
Sjukt långt kapitel! Men de är massa kul att skriva så jag ska försöka skriva massor nu!
Jag är inte så nöjd med den här novellen.. Men jag ska försöka göra den bättre. De är min första novell så jag försöker. Nästa kommer bli bättre och mer genomtänkt!
Still the one - Kapitel 27
Tidigare:
-Hello? sa jag försiktigt.
-Hi Harry.. sa en ynklig röst som jag så väl kände igen. Michelles. Jag blev så glad över att höra hennes röst så jag fick tårar i ögonen.
-Michelle! I'm so glad you answered!
-I'm not.. sa hon tyst.
-Michelle, look.. I know I hurt you really hard but I just want you to know that this was the dumbest decision I ever made. You have to trust me. I get it if you don't want me back, but if you do.. I want you back to. Cause I meant what I said. I love you. I taught I was a good friend to Louis, but he's almost as miserable as I am. You may not believe me, but this is true. sa jag med tårar.
-Harry, I'm going back to Sweden. sa Michelle.
-What? When? sa jag.
-In 2 days. sa Michelle.
-But Michelle.. Didn't you hear what I say? sa jag förtvivlat.
-I did. But as you said, I may not believe you. Efter hon hade sagt de la hon på. Jag kunde inte låta henne åka. Jag var tvungen att göra nåt åt det.
Michelles perspektiv
De hade gått yttligare 2 dagar. De var 2 dagar sen jag pratade med Harry. Så idag skulle jag åka hem. Jag hade sagt de till Elvira och Leon igår morse. Jag ringde hem igår kväll. Mamma hade börjat gråta när jag sa att jag skulle komma hem. Av glädje. Min familj kanske inte är så hemsk ändå. Klockan var nu 10:22 och planet skulle lyfta 15:00. Jag, Elvira och Leon satt i köket och åt frukost. Elvira och Leon hade gjort pannkakor.
-Vi kommer sakna dig så mycket. sa Elvira.
-Jag kommer sakna er med.. Men jag kanske kommer tillbaka. Jag måste ha lite tid att tänka ut saker. sa jag. De plingade på dörren och jag reste uppgivet på mig och gick för att öppna. Jag öppnade dörren och där stod, Zayn, Liam, Louis, Niall och.. Harry.
-Hi Michelle. We came cause we wanted to say goodbye. sa Liam.
-Aw.. Come on in. We're eating breakfast. sa jag. Alla gick in. Men när Harry skulle gå in började jag putta igen dörren.
-Michelle come on! I really need to talk to you. sa han.
-I have nothing to say to you. sa jag bestämt.
-Michelle! I'm sorry! Just let me talk to you! skrek Harry. Alla blickarna vändes mot oss. Jag kände hur tårarna kom.
-Michelle I'm so sorry.. sa han och drog in mig i en kram. Av nån anledning lät jag han göra de. Jag grät i hans famn. Alla dem andra stod och kollade på men jag brydde mig inte. Jag var i Harrys famn. Harrys famn. Vänta vad gjorde jag? Jag kunde inte göra de här. Jag tryckte mig långsamt ifrån han.
-Can we talk? sa han.
-Talk, but no more. sa jag. We can go to my room. fortsatte jag och började gå mot mitt rum. Jag hade packat ner de mesta av mina grejer.
-Michelle.. I.. I don't know what to say. I just.. When Louis told me that Niall told him that you had cutted I felt so horrible. Cause it was my fault. I don't what I was thinking. I taught it was the best to do but as I said over the phone, it was the worst decision I ever have made in my entire life. I would do anything to get you back. I love you Michelle. I can't imagine a life without you.
-I love you too Harry. But I don't wanna love you cause you hurt me so bad. It dosen't matter how many times you say that you're sorry cause it still hurts! And.. If you truly love a person you fight, so I'm not sure if I can trust you when you say that you love me.
-I'm sorry for all this Michelle.. I will prove to you that I love you.. sa han med tårar i ögonen. Jag log svagt mot han och gick ut ur rummet till köket igen. Harry kom kort efter men han sa inget. Han gick bara gråtandes förbi. Han tittade snabbt på mig och sedan hördes dörren öppnas och stängas.
-How did it go? frågade Niall.
-I don't wanna talk about it. sa jag. Jag slevade i mig pannkakorna och gick sedan för att packa ihop de sista. Jag tog på mig en slapp tröja med text på, jeansshorts och en beige kofta. Jag tog en vanlig brun väska till att ha mitt handbagage i. Håret orkade jag inte göra nåt med heller. De fick bara hänga ner som vanligt. Några drag med mascara borsten och sen var jag klar. Jag tog väskorna och gick ut till dem andra. Nu var klockna 12.05 så vi hade lite tid på oss att ta de lugnt och hinna säga hejdå.
-Hi ! We're gonna play some FIFA are you in? frågade Louis.
-I'm not gonna play but I'll watch! sa jag och satte mig i soffan bredvid Elvira och Louis.
-Hur är de? frågade Elvira.
-Sådär. Jag och Harry pratade men inget löstes ändå. Han sa att han älskade mig och jag sa att jag inte trodde på han. Han sa också att han skulle bevisa att han älskade mig. Plus att jag verkligen inte vill lämna detta gänget.. sa jag och kollade runt på alla.
-De kommer bli bra gumman. sa Elvira tröstande. Vi kommer sakna dig så sjukt jävla mycket..
-Svär inte. sa jag.
-Håll käften. sa Elvira. Jag slog till henne löst på armen och vände sen uppmärksamheten till tvn där Louis och Niall körde en match mot Liam och Leon. Jag stirrade tomt på tvn. De enda jag kunde tänka på var Harry. Jag ville komma över han som jag kom över Viktor men jag kunde inte. De kanske kommer. De tog ju minst 4 månader att komma över Viktor. Nu har de bara gått 4 dagar. Men de känns helt annorlunda med Harry än vad de gjorde med Viktor. De känns äkta. Kändes äkta. Nu är allt bara fejk och fel.
Efter cirka en halvtimma bestämde vi oss för att åka.
-Guys, we have to go to the airport now.. sa jag.
-We're going with you! sa Niall.
-You don't have to.. sa jag.
-But we want to! So come on, we don't want you to miss the plane. sa Niall. Jag log mot han och resten av killarna. Jag tog på mig mina låga vita converse. De var dem bekvämaste skorna jag hade. Jag väntade i dörröppningen. Dem andra blev klara utan att jag märkte det.
-Michelle, are you coming? sa Elvira.
-Yeah.. I just wanna say goodbye to the apartment.. sa jag och gick in igen. Jag gick in i den långa hallkorridoren, vände åt vänster och in i köket. De skulle vara sjukt svårt att lämna allt. Jag gick vidare och sen till höger in i vardagsrummet. Bort mot korridoren igen, in i mitt rum som låg först. De första minnet som kom upp var när Harry sa att han älskade mig. Tårarna vällde upp i mina ögon. Jag gick ut från mitt rum och in i Leons och Elviras. Jag skulle sakna allt så mycket. Men jag måste tänka. Jag intalade mig det hela tiden. Men varför kunde jag inte tänka här? De spelar ingen roll nu, de var försent ändå. Jag gick bort mot dörren där alla stod och väntade. Elvira stod i Nialls armar. Jag önskar allt var bra mellan Harry och mig så jag skulle kunna stå i hans armar också. Dem såg att jag hade gråtit för Liam sa:
-How are you? You've been crying. De sista var ingen fråga utan ett påstående. Ett sant.
-I'm just emotional.. Don't wanna leave you guys.. sa jag.
-GRROOOUP HUUUG! skrek Louis. Alla puttade in mig i mitten och kramade mig hårt. Jag började skratta.
-GUYS! skrek Louis. Gud, var han tvungen att skrika hela tiden. Haha.
-What? frågade alla.
-SHE'S LAUGHING! skrattade Louis.
-Just because I'm broken dosen't it mean that I'm not myself. I try you know. sa jag.
-I know that. It just so great seeing you laugh. sa Louis.
-Okey, I don't wanna ruin this but we have to go now! ropade Leon och pressade sig fram mot dörren och gick ut.
Jag satt nu på flygplanet. Det hade varit sjukt svårt att säga hejdå till alla. Elvira och Leon grät nog mest. Om man inte räknar med mig då.. Vi tre stod och kramades hur länge som helst. Det var hemskt att åka ifrån sina bästa kompisar. När jag kramade Louis viskade jag i hans öra:
-Please tell Harry that I'm sorry too.. Han nickade när vi släppte varandra.
Jag kände hur tårarna rullade nerför kinderna, de blev bara fler och fler hur mycket jag än tänkte på det så jag beslutade mig för att inte tänka på de. Sova var vad jag skulle göra.
Är fortfarande sjuk men av tråkighet så skrev jag ett till kapitel! Berätta var ni tycker!
btw, så har jag ändrat rubriken till still the one - kapitel *nummer* istället för kapitel *nummer* tycker de är bättre, vad tycker ni? :)
Kapitel 26
Tidigare:
-WHAT THE HELL HAVE YOU DONE?! YOU CAN'T JUST BREAK UP WITH HER?! skrek han. Jag kände tårarna komma. Louis hörde de för han sa:
-You're not the one to cry Harry. It was you that did this stupid mistake. What ere you thinking with? Your ass? sa han surt.
-Louis, I did this for you! Your supposed to be happy. sa jag.
-How could I be happy when the girl I love is lying heartbroken with bloody wrists? sa han.
-Bloody wrists?! What?! How do you know that?
-First of all I talked to Niall who spend the night there and second of all, it's not hard to guess. First that Viktor guy that totally broke her heart and now you! Of coruse she did cut! Now tell me why you did this for me.
-I.. Jag kunde inte få fram några ord. Vad hade jag gjort? Jag hade krossat hennes hjärta. Hon hade skärt sig på grund av mig.
-Louis, I need to talk to her. It was a huge mistake! What did I do? Oh god.. sa jag medan tårarna strömmade ner för kinderna.
-I can't say that she'll answer, but call her. If you're lucky Elvira or Leon will answer.
-You're right, bye. Thank you. I'm sorry. sa jag och la på. Jag tryckte snabbt på Michelles namn och sedan hennes nummer för att ringa henne. En signal.. Två signaler.. Tre signaler.. Fyra signaller.. Fem signaler.. Sex signaler.. Sju signaler..
-Hi this is Michelle! Leave a message aft.. jag la hopplöst på. Vad fan hade jag gjort?
Michelles perspektiv
Jag låg i min säng. De hade gått två dagar efter att Harry hade gjort slut. De enda jag hade gjort dem två dagarna var att äta glass och kolla på film. Och gråtit såklart. Typiskt sånt man gör på film, men de hjälper faktiskt. Idag skulle jag egentligen jobbat, men varför bry sig om de? Får jag sparken får jag sparken. Inget spelar roll längre. Harry hade ringt massa gånger. Jag hade inte svarat en enda gång. Men Leon svarade en gång och bad han sluta ringa och la sen på. Jag ville prata med han men ändå inte. Han sårade mig så sjukt mycket. Igen. Fast förra gången jag blev sårad hade han inget med de att göra. Utan att berätta för Elvira och Leon hade jag bestämt mig för att flytta hem till Sverige. Jag behövde min familj. Dem ignonerar mig men jag behöver dem fortfarande. Jag hade knappt pratat med dem tiden här i London.
Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. De var inte ofta jag använde twitter, instagram och sånt men nu efter att Harry lämnade mig har jag börjat använda de mer. De första jag såg när jag kom in var en tweet från Harry.
"Me and Michelle isn't a couple anymore. Stop sending hate."
Jag fick tårar i ögonen när jag läste de. Jag saknade han så sjukt mycket. Hans kyssar, hans kramar, hans röst, hela han. Men han bestämde sig för att ge upp. Jag kollade runt lite mer och till sist kollade jag på trenderna. Högst upp stod de:
"GetBackTogetherMichelleAndHarry"
Jag kollade på vad fans hade tweetat till mig och såg att dem flesta verkade tro att jag hade gjort slut med Harry och krossat hans hjärta. Jag kände hur ilskan steg i mig. Tårarna kom och jag bestämde mig för att skriva en tweet.
"To everyone that thinks I broke up with Harry. You're wrong. He broke my heart."
Innan jag visste ordet av hade jag skickat tweeten. Jag fick mycket kommentarer. Mest hat. De kom upp ett meddelande. Från Harry.
":("
En ledsen smiley var de enda de stod. Jag tryckte ner meddelandet och loggade ut från twitter och låste telefonen. Fan vad allt ska bli jobbigt hela tiden.
Harrys perspektiv
"Michelle.. I know you get my message and that you read them. Please answer the phone."
Jag tryckte på skicka knappen. Jag väntade lite innan jag låste mobilen. I hopp om att hon skulle svara. Jag hade inte pratat med henne. Jag ville åka hem till henne, men jag kunde inte. Uppenbarligen ville hon inte prata med mig så jag vågade inte. Jag ringde henne. Signalerna gick och helt plötsligt svarar nån.
-Hello? sa jag försiktigt.
-Hi Harry.. sa en ynklig röst som jag så väl kände igen. Michelles. Jag blev så glad över att höra hennes röst så jag fick tårar i ögonen.
-Michelle! I'm so glad you answered!
-I'm not.. sa hon tyst.
-Michelle, look.. I know I hurt you really hard but I just want you to know that this was the dumbest decision I ever made. You have to trust me. I get it if you don't want me back, but if you do.. I want you back to. Cause I meant what I said. I love you. I taught I was a good friend to Louis, but he's almost as miserable as I am. You may not believe me, but this is true. sa jag med tårar.
-Harry, I'm going back to Sweden. sa Michelle.
-What? When? sa jag.
-In 2 days. sa Michelle.
-But Michelle.. Didn't you hear what I say? sa jag förtvivlat.
-I did. But as you said, I may not believe you. Efter hon hade sagt de la hon på. Jag kunde inte låta henne åka. Jag var tvungen att göra nåt åt det.
Bildlöst kapitel. Jag är jättesjuk men jag har skrivit ihop ett litet kapitel till er ändå ;) Vad tror ni Harry kommer göra? :)
Kapitel 25
Jag följde inte Harry ut till dörren. Varför skulle jag? Jag satte mig ner i soffan. Jag grät. Varför skulle jag alltid bli sviken? Jag tänkte tillbaka på hur de hade varit med Viktor. De var inte riktigt samma sak. Men de gjorde lika ont. Om inte ondare den här gången. Harry hade sagt kvällen innan att han älskade mig. Nästa dag så dumpar han mig. Jag trodde inte Harry var sån. Jag kanske gjorde fel, jag kanske skulle valt Louis istället. Nu var allt bara fel. Jag började gråta ännu mer. Jag reste sakta på mig och gick tyst in i köket. Leon Elvira och Niall låg fortfarande och sov. Jag öppnade en låda och tog försiktigt upp den vassaste kniven. Med den sprang jag tyst in på toaletten. Satte på duschen och satte kniven mot handleden. Jag hade lovat mig själv att aldrig mera skära mig själv. Men just nu kunde jag inte hålla de löftet. Jag tryckte och såg hur blodet sakta sipprade ut. Jag fortatte och tårarna rann, från smärtan i hjärtat och på handleden. Helt plötsligt bankar de på dörren.
Harrys perspektiv
Jag satt hemma. Jag hade haft uppe Michelles nummer länge nu. Jag ville ringa henne men jag visste att hon inte ville prata med mig. Helt plötsligt ringer telefonen. Jag blir så rädd att jag tappar telefonen. Till en början trodde jag att de var Michelle men när jag kollar på skärmen står de Louis <3
-You're not the one to cry Harry. It was you that did this stupid mistake. What ere you thinking with? Your ass? sa han surt.
Vad tyckte ni? Vad kommer hända med Harry och Michelle tror ni? Kommentera!
Kapitel 24
Det plingade på dörren och jag sprang för att öppna. Jag öppnade dörren och möttes av Nialls leende. Han kramde om mig och gick in. Antagligen till Elvira. Jag kramde om Zayn och Liam. Louis såg lite nere ut. Jag gav honom en extra lång kram. Till sist kom Harry. Han såg också nere ut. Men när jag frågade hur de var sa han att de var bra och att jag inte skulle oroa mig. Han kysste mig och vi gick in till dem andra. Vi tog alla grejer och gick tillsammans ner till gården för att börja grilla. Leon och jag hade varit och handlat tidigare och vi hade köpt kyckling. Zayn , Leon och Louis började grilla. Harry hade lagt sig ner på marken och låg och blundade. Jag gick fram till honom och la mig försiktigt bredvid. Han öppnade ögonen och log mot mig. Han drog in mig till sig.
-Harry. Please tell me the truth. What's wrong? sa jag. De tog ett tag tills Harry svarade men till slut sa han:
-It's nothing. At least not to worry about today. Let's forget all of out problems and deal with them tomorrow. Jag log mot han och nickade. Han kysste mig i pannan och jag la mitt huvud på hans bröstkorg. Vi låg där och pratade en stund tills Zayn skriker ut med tillgjord röst att de är mat.
Klockan gick och helt plötsligt var den 01:21 istället för 23:21. Killarna kände att dem ville hem. Alla förutom Niall och Harry. Dem stannade över natten. Killarna var påväg att gå men jag sa:
När vi väl låg i sängen kröp jag intill han och han la en arm runt omkring mig. Han böjde ner huudet och plutade lite med läpparna. Jag pressade mina mot hans och han sina mot mina. Jag kände hans tunga mot min. Jag släppte motvilligt för att hämta luft. Han log mot mig. Det såg ut som han hade tårar i ögonen men jag kunde inte se ordentligt för de var mörkt.
Harrys perspektiv
Jag satt i vardagsrummet och kollade på tv. Eller jag kollade inte. Jag satt och stirrade på tvn. Jag var så sjukt nervös. Jag hade bestämt mig. Jag skulle göra de. Göra slut med Michelle. Jag kunde inte se Louis så sårad. Hur mycket jag än älskade Michelle var jag tvungen. Helt plötsligt kommer Michelle upp. Hon log mot mig och gick fram. Hon satte sig bredvid mig och kysste mig. Jag kysste tillbaka lite lamt.
DRAAAMMAAA! Vad tycker ni? Vad tror ni händer?
Kapitel 23
Tidigare:
-Who's that? sa en av tjejerna kaxigt.
-She's.. Harry lät orolig. Jag kollade upp mot han och nickade. Som svar på att han fick säga att vi var ihop. My girlfriend. avslutade han sin meing.
-Your what? sa samma tjej.
-My girlfriend. sa Harry lugnt. Michelle.
-Michelle. Stay away from my Harry. sa tjejen och tog ett steg fram mot mig.
-Excuse me. I'm not yours. I'm Michelles. Is that a problem? sa Harry argt. Tjejen blängde surt på mig och gick därifrån. Jag tänkte på vad tjejen hade sagt. Harry kollade på mig.
-Are you okey? I'm so so sorry.. sa han och la händerna runt mig.
-I'm fine.. sa jag tyst.
-Are you sure? envisades han.
-Yeah.. Just a little shocked..
-All girls aren't like her. sa Zayn. Jag kollade på han och han log.
Harrys perspektiv
-So Harry, there are romors that you have a girlfriend! sa interjuvaren. Is that true?
-Well.. Yeah.. sa jag försiktigt. Publiken och interjuvarna oohhhh:ade och jag kände hur Niall som satt bredvid mig puttade mig i sidan. Jag skrattade lite generat och interjuvaren fortsatte:
-Tell us about her! sa hon.
-Well.. She's.. Her name is Michelle. She's the most wonderful person I've ever met, she knows how to be serious and she knows how to laugh. And I love being around her. sa jag.
-Is this Michelle? sa interjuvaren och visade en bild på Michelle på en stor skärm.
-Yes it's her! sa jag stolt. Jag ville visa hela världen min vackra tjej.
-She is beautiful. sa interjuvaren.
Louis perspektiv
De gjorde ont att höra Harry sitta och prata om Michelle. Jag ville att de skulle vara jag som satt och berättade om henne. Men jag visste att de aldrig skulle hända så jag försökte fokusera på att vara glad åt Harry och Mich. De var jag tvungen att göra.
Intervjun var slut och vi var påväg hem till Michelle, Elvira och Leon. Dem hade bjudit över oss på en grillkväll. Antagligen skulle vi grilla på den lilla gården som fanns utan för lägenhetshuset. Vi satt i bilen och alla väsnades och höll på. Som vanligt. Enda skillnaden var att jag inte var med i det. Jag satt tyst och kollade rakt fram. De blev helt plötsligt tyst. Som att någon hade tryckt på en knapp så alla lugnade sig. Harry sa oroligt:
-Louis, what the hell is wrong with you?
-What? No, nothing.. sa jag tyst och försökte klämma fram ett leende. Men han gick inte på de.
-Come on man, I can see something's wrong. Just tell us. It's just us.
-Alright.. When you talked about Michelle like that. It hurted so much! I want it to be me that tells the world how great she is. Tårarna hade nu börjat rinna. I understand that I can't be with her, but.. It's easy to say: I will be over her. But it's 100 times harder to actully be over her. She's amazing and.. I.. I don't know. I want her to be mine. Tårarna blev bara fler och fler. Jag kunde inte hejda mig. Jag la ansiktet i händerna och försöka lugna ner mig.
-I can.. I can break up with her.. sa Harry. Jag kollade snabbt upp.
-Oh no! You can't do that Harry! No! sa jag.
-But what do you want me to do?! If I am with the girl I want my best friend gets hurt and if I'm not with the girl I want she'll get hurt! skrek han. Man kunde nu se att Harry också grät. I don't care what you say.. I have to break up with her. I can't stand seing my best friend like this. I just can't. fortsatte han.
-But Harry. Can you stand seing Michelle like this? sa jag med tårar i ögonen. Han öppnade munnen men stängde den igen. Efter det blev det tyst. Efter ungefär 5 minuter var vi framme. Både jag och Harry hade lugnat ner oss men jag var fortfarande ledsen. Men ikväll bestämde jag mig för att ha kul.
Michelles perspektiv
Det plingade på dörren och jag sprang för att öppna. Jag öppnade dörren och möttes av Nialls leende. Han kramde om mig och gick in. Antagligen till Elvira. Jag kramde om Zayn och Liam. Louis såg lite nere ut. Jag gav honom en extra lång kram. Till sist kom Harry. Han såg också nere ut. Men när jag frågade hur de var sa han att de var bra och att jag inte skulle oroa mig. Han kysste mig och vi gick in till dem andra. Vi tog alla grejer och gick tillsammans ner till gården för att börja grilla. Leon och jag hade varit och handlat tidigare och vi hade köpt kyckling. Zayn , Leon och Louis började grilla. Harry hade lagt sig ner på marken och låg och blundade. Jag gick fram till honom och la mig försiktigt bredvid. Han öppnade ögonen och log mot mig. Han drog in mig till sig.
-Harry. Please tell me the truth. What's wrong? sa jag. De tog ett tag tills Harry svarade men till slut sa han:
-It's nothing. At least not to worry about today. Let's forget all of out problems and deal with them tomorrow. Jag log mot han och nickade. Han kysste mig i pannan och jag la mitt huvud på hans bröstkorg. Vi låg där och pratade en stund tills Zayn skriker ut med tillgjord röst att de är mat.
Efterlängtat eller? Jag vet att jag suger på att uppdatera, men jag ska försöka bli bättre. Börjar få lite idéer om vad som kan hända.. ;) Vad tyckte ni om detta kapitlet?
Kapitel 22
-Drink alot of water. sa jag.
Jag och Harry satt vid köksbordet och åt frukost. Telefonen ringde och Harrys reste på sig för att svara. Jag följde han med blicken. Han hade bara pjaymas byxor på sig. Wow..
-Since we're so many we should make like to teams? sa Liam. Alla instämde och vi började göra lag. Lagen blev:
Vi gick och betalade och tog på oss skor. Vi hade fått bana 6. Först ut var vårat lag. Vi valde Louis först. Han tjatade så mycket. Jag gick fram till Danielle.
Kapitel 22! Vad tyckte ni? KOMMENTERA!
Kapitel 21
Louis perspektiv
Jag vaknade av ett hemsk ljud. Alarmet. Jag sträckte mig efter mobilen men innan jag hann hitta de vart de redan avstängt. Jag kollade förvånat upp och såg Harry stå där med de vackraste leende du kan tänka dig.
-Har du pratat med Louis? sa Elvira när vi satt och åt middag. Jag skämdes över att säga de, till och med tänka de, men jag hade inte tänkt någonting på Louis. Elvira såg hur jag tvekade och utbrast:
Bild löst kapitel men vad tycker ni? Nu har Lou börjat gå vidare. Vad tror ni kommer hända? :D
Kapitel 20
Litet kort, mysigt kapitel nu på kvällen.
Kapitel 19
Jag skrev tillbaka.
-Jag ska ut med Harry ikväll. sa jag till Elvira och Leon.
Hon valde Harry! De var många av er som gissade på de. Vad tror ni händer med Louis? Kommer han bli okej? Kommentera!
Kapitel 18
Jag vaknade av Elvira som ryckte upp dörren och skrek på mig att jag skulle vakna. Jobb. Ja de var väl bara och gå upp. Jag lyfte motvilligt på täcket och satte mig på kanten av sängen. Jag kollade var klockan var 07.30. Jag suckade och reste på mig. Jag tog frukost och gick sedan för att göra mig i ordning. De gick snabbt. Jag skulle ju bara jobba. När alla var klara gick vi till jobbet. Som tur var så var de inte jääättelångt så vi kunde gå.
Snart får ni veta vem hon väljer! Vem tror ni? De blev ett långt kapitel. Hoppas ni gillade de! <3
Kapitel 16
De var långt efter midnatt men jag låg fortfarande vaken i min säng. Jag tänkte, grät och tänkte lite mer. Allt hade blivit fel väldigt fort. Jag visste inte vad jag ville. Jag ville vara med Louis men också med Harry. Sen var de en liten bit av mig som sa att de är bäst att inte vara med någon av dem. Men de sista bestämde jag mig inte för att lyssna på. De skulle aldrig gå. Jag visste helt enkelt inte vad jag skulle göra.
Några timmar senare
Klockan var 17.30 och Elivra och Leon skulle till Louis på filmkväll. Jag låg fortfarande i soffan och kollade på film.
Oj oj oj! Nu hettar de till mellan Harry och Michelle? Vad tror ni kommer hända? Hoppas ni gillade de! Kommentera!
Kapitel 15
De pirrade till i magen när jag läste de. Jag svarade:
Klockan var 18:55, de plingade på dörren. Jag reste mig snabbt från stolen i köket och sprang nästan till dörren. Jag öppnade dörren och där stod Niall. Fin som vanligt. Han hade en enkel vit t-shirt och jeans på sig. Enkelt men jättefint.
Jag fick inget svar men antog att dem var påväg hit så jag stängde av datorn och gick in till Leon.
Lite drama! Vad tror ni? Vad vill ni? Vad tyckte ni om kapitlet? KOMMENTERA!
Kapitel 13
-Vi åt och så. Sen gick vi ifrån restaurangen och gick ner till stranden och gick en promenad och sen.. Kysstes vi lite.. sa jag.
-Ooooohh. Retades Leon.
-Va romantiskt! Första kyssen på stranden! Sa Elvira ivrigt.
-Och andra utanför dörren! Utbrast jag.
-Hahaaha
-Så är ni tillsammans nu? Frågade Leon.
Jag vaknade av att ljud. Jag öppnade ögonen sakta. Efter ett tag förstod jag att jag hade fått ett sms så jag sträckte mig efter telefonen som låg på nattduksbordet. De var Leon som hade skrivit.
Inte världens längsta kapitel men de är något iaf!
