onedstorie.blogg.se

Michelles perspektiv
Tidigare:
-"Hi.. " Jag kollade ner i golvet, men lyfte sakta upp blicken och mötte Harrys ögon.
-"Hi.."
-"Mom.. Can you leave us alone?" sa jag och vände mig om och kollade på mamma.
-"No.. We're leaving anyway so.." sa Harry och försökte ta min hand men jag drog bort den från han. Jag mötte hans blick och jag såg att han blev sårad av att jag gjorde så, men vi var inte ihop och då fanns de ingen anledning till att hålla hand heller.
-"Bye Mrs. Englund." sa Harry och öppnade dörren. Jag vinkade slöt till mamma och gick sedan ut genom dörren som Harry höll upp. Vi gick under tystnad till bilen. Inne i bilen sa Harry:
-"This wasen't how it suposed to be."
-"How was it suposed to be?"
-"Your mom would trick you to the place we're going to, and there I would be and.. Then everything that will happen should have happen. I hope.." sa Harry nervöst. "But, we we're have to it like this because you knew.."
-"Sorry for ruin the plan."
-"No don't be.. If I didn't mess everything up we wouldn't need any plan." sa Harry med ögonen på väggen.
-"True." viskade jag.

Harrys perspektiv

Vi var påväg till stranden där överraskningen skulle vara. Jag kände hur nervositet växte i min mage. Jag hoppades så mycket att Michelle skulle ta tillbaka mig, flytta tillbaka till London och så skulle allt bli som vanligt. Mitt liv var inget utan Michelle. 
-"Harry, where are we going?" Jag väcktes upp ur mina tankar och tog ögonen från vägen en sekund för att kolla lurigt på Michelle. 
-"You'll see. In 3 minutes!" Jag hörde hur hon suckade men sen kom även ett tyst fnitter. 
-"I heard that." 
-"So,,?" 
-"I taught you were mad at me." 
-"I am, but it won't be a good evening if I'm mad all the time. I'll see if you can make it up for me." Jag nickade och svängde in på sista avfarten. Nu var de ungefär bara 500 m kvar. 
-"I know this place! We're going to the beach aren't we?" sa Michelle exalterat. 
-"Yeah we are." sa jag med ett leende på läpparna. "But! I will tell you why when we get there." 
-"Okey.." 

Michelles perspektiv


"I will tell you why when we get there." Harrys ord ekade i mitt huvud. Jag försökte fundera ut vad de betydde, men jag kom inte på nånting. 
-"Hey! Don't try to figure out what it is! That will ruin the plan even more!" 
-"How did you know?" skrattade jag. 
-"I saw it by looking att your face." 
-"Hm.." grymtade jag. 
-"You don't have to think anymore cause now where here!" sa Harry och svängde in på en parkering. "Now, I want you to put this on and don't take it off." Harry höll fram en halsduk. 
-"I have to cover my eyes?" sa jag förvånat. 
-"Yeees."  sjöng Harry. 
-"Alright then, but you'll have to help." jag flashade ett leende och gav han halsduken och vände mig om så han kunde knyta på den. Han la den försiktigt på mina ögon och rättade till den så jag inte skulle se. 
-"Is this okey?" sa han när han hade knutit runt mitt huvud. 
-"Yeah it's okey. But you'll have to open the door for me cause I can't see anything." skrattade jag. Jag hörde hur Harry skrattade nånstans bakom mig. Jag hörde en bildörr öppnas och stängas. Inom några sekunder öppnades dörren på min sida och jag kände en hand på min. Jag tog den och Harry hjälpte mig ur bilen. 
-"Are you Harry or a murder that just killed Harry and now will kill me?" skojade jag. 
-"I'm Harry, I promise." skrattade Harry. 
Utan att Harry släppte min hand gick vi långsamt åt nåt håll. Vilket visste jag inte, jag såg ju ingenting. Efter ett tag stannade vi och Harry sa: 
-"We're here now." 
-"Oh, take this thing off then!" sa jag exalterat och pekade på halsduken. 
-"Haha okey!" Jag hörde steg i sanden och sen kände jag Harrys händer på mitt bakhuvud. Halsduken lossnade och jag öppnade mina ögon. Jag vart så förvånad av synen, jag tog upp händerna till munnen, fick tårar i ögonen och började skrika lite lågt i mina händer. Jag kollade på Harry som stod och log och sedan på människorna som betyder allt för mig, Elvira, Leon, Niall, Liam, Louis och Zayn.
-"What are you doing here?" sa jag med tårar i ögonen. Jag gick långsamt fram och kramade om allihopa, länge. 
-"Ask Harry." sa Louis med ett leende på läpparna. Jag såg även att han hade tårar i ögonen. Jag vände blicken mot Harry och han började prata. 
-"The actully plan was that your mom and dad would drive you here and I would be here and suprise you. But you heard me and your mom talk and after you called Niall and Elvira, they called me and we decided to do this instead." Han kom närmare och la händerna på min höft. "Please stay and think of our wonderful time we had. We can have that again. I promise I won't mess it up." viskade han. Hans gröna ögon stirrade in i mina. 
-"I will stay. I don't know about the rest. I'm sorry Harry, but.. You broke my heart." viskade jag tillbaka. Jag visste att dem andra lyssnade men jag brydde mig inte, de var bara dem liksom. 
-"I know I did and it's so hard to hear cause I don't wanna be the guy that hurts his girlfriend. I love you so much. My life is nothing without you. Please.." 
-"We'll see.." sa jag. "Tonight I wanna have fun with you and my friends!" sa jag och kollade bort på alla. De var först nu jag märkte att de stod ett långt bord med levande ljus och mat. Runt om på stranden var de också utsatt ljus. De var vackert. 
-"So, what are we eating?" frågade jag och satte mig vid bordet. 
-"We're gonna barbeque!" sa Harry och gick mot en grill lite längre bort. "What do you want? Chicken? Pork? Sausage? We have it all!" 
-"I would love some pork!" Louis kollade med busiga, glada ögon på Harry samtidigt som han skojade. 
-"I wasen't talking to you, your selfish little.." 
-"Don't finish that sentence Harry!" avbröt jag han. Han, och alla andra brast ut i skratt. 
-"Haha but Mich, what do you want?" 
-"I'll have some chicken please!" 
-"Me too!" skrek Zayn. 
-"Someone more who wants chicken?" ropade Harry. 
-"I want!" ropade Niall och Elvira i mun på varandra. Dem skrattade och Niall gav Elvira en puss på kinden. Dem var hur söta som helst tillsammans. Louis kom och satte sig bredvid mig. 
-"I've missed you Louis." sa jag och gav honom en kram. 
-"I've mised you too." viskade han när han kramade mig. 
-"So, what have you been up to since I've been gone?" frågade jag han. 
-"Not so much.. Work.." sa han och log. "And yeah that's right, I've got a girlfriend."
-"You what?" Jag blev väldigt förvånad. "That's great! What's her name?"
-"Eleanor". sa han. Han sprack upp i ett leende som bara betyder en sak. Han var kär. 
-"Aw I'm so happy for you!" Jag gav han ännu en kram. 
-"Haha thanks Mich." 
-"I have to meet her! Tell me everything about her!"
-"Well, she's a model, she's 20.." Han hann inte prata klart förrän Zayn kom. 
-"I hear you talking about Eleanor." 
-"Yep." svarade jag. 
-"I promise you, she's a female version of Louis." skrattade Zayn. 
-"Is there even possible that there is two of him?" skojade jag. 
-"Naah, there is one male, me. And one female, Eleanor." sa Louis. 
-"Makes sence." sa jag. "I wanna see a picture of her!" Louis tog upp sin mobil ur fickan och visade en bild på han och en tjej, som måste varit Eleanor. Hon var hur vacker som helst. Dem var jättefina tillsammans. 
-"She's so beautiful!" utbrast jag. 
-"Isn't she?" sa Louis. Jag log mot han.
-"I'll just go see how Harry is destroying our food."
-"I heard that!" ropade Harry.
-"So you're listening to us?" skrattade jag medan jag gick till han.
-"Ofcourse, I wanna know what you think about Eleanor."
-"She seems fun."
-"She is, and Louis is really happy with her." sa Harry.
-"That's good, cause that means his over me." sa jag.
-"And that's mean that you're the only one stoping us from being together again." viskade Harry lågt, knappt så jag hörde själv.
-"Harry.."
-"I know.. But like I said. I can't imagine a life without you."