onedstorie.blogg.se

Jag öppnade långsamt ögonen och kände genast hur huvudet började dunka. Jag kände hur hårt och obekvämt de var och kollade ner och såg att jag låg på köksbordet. Jag var halvt påklädd. Bara byxor. Tröjan kunde jag inte hitta nånstans. Jag gick ut ur köket och rakt in i sovrummet. Jag sparkade av byxorna och la mig under täcket. Väl där försökte jag komma ihåg nåt från gårdagen. Långsamt började minnet komma tillbaka. Från cafét.. Michelle.. När jag tänkte henens namn högg de till i magen. När jag tänkte på vad hon hade sagt gjorde de ännu ondare. Jag kände hur en tår trängde sig igenom ögat. Hon och Harry. Michelle och Harry. Jag visste att jag inte kunde gör nåt åt de. Men jag ville så gärna ha henne för mig själv. Jag gick tillbaka till gårdagen och kom ihåg att jag hade sprungit därifrån. Jag sprang först hem. Sen kommer jag ihåg att jag gick till en klubb. Efter de blev allt svart. Jag kände hur huvudet började dunka ännu mer och jag kröp längre under täcket och kände hur sömnen tog över. 

 

Jag vaknade av ett hemsk ljud. Alarmet. Jag sträckte mig efter mobilen men innan jag hann hitta de vart de redan avstängt. Jag kollade förvånat upp och såg Harry stå där med de vackraste leende du kan tänka dig. 

-Why are you up? sa jag trött. 

-Cause.. I wanted to make breakfast to my beautiful girlfriend. sa han och placerade en puss på pannan. 

-You've made breakfast? sa jag förvånat. 

-Oh yes! sa Harry och skrattade. Come on. It will be cold. 

-Oh god, warm breakfast. sa jag och skuttade upp ur sängen. Jag gick ut till köket och kände lukten av pannkakor. I köket satt Leon och tryckte i sig pannkakor. 

-God morgon. sa jag när jag kom ut till köket.

-Good morning. sa Harry till Elvira och Leon. 

-Hi guys. sa Leon och tittade upp från sin tallrik. 

-Hi, did the pancakes taste gopd? sa Harry medan han tog en pannkaka till sig själv.

-Yeah! You have to come here more often! skojade Leon. 

-Haha thanks. sa Harry. 

Jag tog en pannkaka med nutella. När jag smakade blev jag faktiskt förvånad. Jag visste inte att han var så bra på att laga mat. 

-I didn't know you could cook! sa jag till Harry. 

-Don't get your hopes up, I can only make pancakes. sa han. 

-But I love pancakes. Especially yours. sa jag och log. Han böjde sig fram och skulle kyssa mig men då harklade Leon sig. Jag blängde på han och och han log busigt. Vi fortsatte äta och sen gick jag och gjorde mig i ordning för jobbet. När jag var klar gick jag ut till killarna. 

-Where is Elvira? sa jag. 

-She slept at Nialls place. sa Leon lurigt. 

-Ooohh, love is in the air! sa jag. 

-Deffinetly. sa Harry. He talks about her all the time. 

-Aw! They are so cute! sa jag. But will she be at work? 

-We'll see. sa Leon och gick ut till hallen. Jag följde motvilligt efter. Egentligen skulle jag bara vilja vara med Harry hela dagen. Men men, jobba behövde man ju och jag var inte säker på att Harry var ledig hela dagen hela dagen heller. Jag tog på mig skorna och likaså gjorde Harry och Leon. Harry tog min hand och vi gick ut ur lägenheten och började gå till cafét. 

-Do you have any work today? frågade jag Harry. 

-An interview at 3pm. sa han.

-Okey. You can stay at the café. sa jag.

-Haha I don't think you could focus on work if I were there all day. skojade han. 

-Come on, Elvira might bring Niall. sa jag.

-Yeah, if she shows up. sa Harry. 

Elvira kom, och de gjorde Niall också. Kunder kom och kunder gick, förutom Niall och Harry. Dem satt kvar så länge dem kunde och när dem var tvungna att gå kysste Harry mig och Niall Elvira. De verkade gå bra för dem. De gjorde de för mig och Harry också. 

Dagen gick och innan jag visste ordet var , var klockan fem och vi skulle stänga. De hade varit en lång dag. Nu hade jag två dagars ledigt. De skulle bli skönt. 

-Har du pratat med Louis? sa Elvira när vi satt och åt middag. Jag skämdes över att säga de, till och med tänka de, men jag hade inte tänkt någonting på Louis. Elvira såg hur jag tvekade och utbrast: 

-Säg inte att du inte har pratat med han! 

-Men jag har haft fullt upp! Jag var ju ute med Harry igår och så har jag jobbat hela dagen! sa jag. 

-Men ring han nu! Vem vet vad han kan ha gjort?! nästan skrek Elvira. Jag skyndade mig upp från stolen och tog mobilen och letade snabbt upp Louis. En signal... Två signaler.. Tre.. Fyra... Fem... Jag skulle precis lägga på när en trött Louis svarar:

-Hello?

-Hi. Louis. sa jag försiktigt. De blir tyst. It's me Michelle.. I ju..

-I know it's you. What do you want? snäste han. 

-I.. I just w-wanted to check if everything is fine. sa jag tyst. Jag var riktigt nervös. Jag visste ju att han hade blivit sårad. De blev tyst igen. 

-Why do you even care? sa han surt. Jag blev så häpen att jag drog efter andan. 

-Louis! How can you say that! I care soo much about you ! I really do! I love you! But not in that way you want me to. Can I come over? sa jag. 

-Yeah.. sa han tyst. Han la på och jag gick ut till köket igen. 

-Jag ska till Louis. sa jag. 

-Hur ska du komma dit..? sa Leon. 

-Fan, de tänkte jag inte på. Jag ringer Harry eller nåt.. sa jag. 

Jag ringde Harry och han svarade efter några signaler.

-Hi babe! sa han. 

-Hi Harry. I was just wondering if you could drive me to Louis? I don't know how to get there if you can't drive me.. sa jag. 

-Sure! I'll be outside your apartment in 10! Bye babe. sa han och la på. Jag gick och tog på mig skorna och gick hemifrån. Jag tog hissen ner. Utanför lägenhets huset sågs inte Harry till ännu. Fast han sa ju 10 minuter. Jag stod och njöt i solen tills jag såg Harrys bil svänga upp på parkeringen. Jag hoppade in och han gav mig en snabb kyss. 

-Why are you going to Louis? sa Harry. 

-I need to sort thing up with him. Just see if he's okey. sa jag. 

-Yeah, he didn't show up at the interview.. sa han 

-He didn't? sa jag oroligt. I hope he's okey.. 

-Yeah.. sa Harry. 

När jag kommer fram släpper Harry av mig och ber mig hälsa till Louis. 

 

Jag plingar på dörren och de tar ett tag innan någon öppnar. När dörren öppnas står en trött, sliten ofixad Louis i dörren. Han ler ett ansträngt leende. 

-Hi. säger jag försiktigt. 

-Hi.. säger han och börjar gå in i lägenheten. Jag skyndar att ta av mig skorna och går efter han. Han sjunker ner i soffan och jag går och hämtar ett glas vatten till honom. Jag går in med det och ger de till honom. Han dricker lite och ställer sedan ner de på bordet. 

-What did you do after I told you? sa jag.

-Uhm.. I went home. Then I went to a club.. sa han. And provably got really really drunk. I don't remember. 

Jag tyckte så synd om honom. De var mitt fel att han mådde så här dåligt.

-Look.. Louis, I am so so sorry.. But.. I can't be with someone I don't wanna be with. If you don't wanna be my friend I understand that but I don't want anything  in the world more than us to be friends. sa jag. 

-First, don't be sorry. I understand, it's just hurts. Second, Why wouldn't I be friend with you? I love you. As a friend, and a little bit more, but I have to control that. sa han. 

-Good, I love you. As a friend. sa jag. So everything is fine between us? sa jag.

-Between us, yes, with me, no. sa han. 

-Bad headache? sa jag.

-Are you kidding me.. sa han. 

-Drink alot of water. sa jag. 

-Yeah yeah yeah.. sa han och tog upp vattenglaset och drack. 

-So.. How's it going between you and Harold? sa han. 

-You really wanna know? sa jag. 

-Of course! Harry won't tell me anything. sa han. 

-Haha.. It's going great. Actully.. We are like.. Boyfriend and girlfriend.. sa jag försiktigt. Jag visste inte hur Louis skulle ta de men de verkade som han tog de ganska bra. 

-Ooohh.. That's great Mich! sa han. 

-Wait, what did you just called me? sa jag med ett skratt. 

-Mich.. Is that a nickname? skrattade han. 

-Haha don't know, but from now on it is! sa jag. 

-Haha great Mich!

---

Bild löst kapitel men vad tycker ni? Nu har Lou börjat gå vidare. Vad tror ni kommer hända? :D