Kapitel 26

Tidigare:

-WHAT THE HELL HAVE YOU DONE?! YOU CAN'T JUST BREAK UP WITH HER?! skrek han. Jag kände tårarna komma. Louis hörde de för han sa:
-You're not the one to cry Harry. It was you that did this stupid mistake. What ere you thinking with? Your ass? sa han surt. 

-Louis, I did this for you! Your supposed to be happy. sa jag. 

-How could I be happy when the girl I love is lying heartbroken with bloody wrists? sa han. 

-Bloody wrists?! What?! How do you know that? 

-First of all I talked to Niall who spend the night there and second of all, it's not hard to guess. First that Viktor guy that totally broke her heart and now you! Of coruse she did cut! Now tell me why you did this for me. 

-I.. Jag kunde inte få fram några ord. Vad hade jag gjort? Jag hade krossat hennes hjärta. Hon hade skärt sig på grund av mig. 

-Louis, I need to talk to her. It was a huge mistake! What did I do? Oh god.. sa jag medan tårarna strömmade ner för kinderna. 

-I can't say that she'll answer, but call her. If you're lucky Elvira or Leon will answer. 

-You're right, bye. Thank you. I'm sorry. sa jag och la på. Jag tryckte snabbt på Michelles namn och sedan hennes nummer för att ringa henne. En signal.. Två signaler.. Tre signaler.. Fyra signaller.. Fem signaler.. Sex signaler.. Sju signaler.. 

-Hi this is Michelle! Leave a message aft.. jag la hopplöst på. Vad fan hade jag gjort? 



Michelles perspektiv 


Jag låg i min säng. De hade gått två dagar efter att Harry hade gjort slut. De enda jag hade gjort dem två dagarna var att äta glass och kolla på film. Och gråtit såklart. Typiskt sånt man gör på film, men de hjälper faktiskt. Idag skulle jag egentligen jobbat, men varför bry sig om de? Får jag sparken får jag sparken. Inget spelar roll längre. Harry hade ringt massa gånger. Jag hade inte svarat en enda gång. Men Leon svarade en gång och bad han sluta ringa och la sen på. Jag ville prata med han men ändå inte. Han sårade mig så sjukt mycket. Igen. Fast förra gången jag blev sårad hade han inget med de att göra. Utan att berätta för Elvira och Leon hade jag bestämt mig för att flytta hem till Sverige. Jag behövde min familj. Dem ignonerar mig men jag behöver dem fortfarande. Jag hade knappt pratat med dem tiden här i London. 

Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. De var inte ofta jag använde twitter, instagram och sånt men nu efter att Harry lämnade mig har jag börjat använda de mer. De första jag såg när jag kom in var en tweet från Harry. 

"Me and Michelle isn't a couple anymore. Stop sending hate." 

Jag fick tårar i ögonen när jag läste de. Jag saknade han så sjukt mycket. Hans kyssar, hans kramar, hans röst, hela han. Men han bestämde sig för att ge upp. Jag kollade runt lite mer och till sist kollade jag på trenderna. Högst upp stod de: 

"GetBackTogetherMichelleAndHarry" 


Jag kollade på vad fans hade tweetat till mig och såg att dem flesta verkade tro att jag hade gjort slut med Harry och krossat hans hjärta. Jag kände hur ilskan steg i mig. Tårarna kom och jag bestämde mig för att skriva en tweet. 

"To everyone that thinks I broke up with Harry. You're wrong. He broke my heart." 


Innan jag visste ordet av hade jag skickat tweeten. Jag fick mycket kommentarer. Mest hat. De kom upp ett meddelande. Från Harry. 

":(" 


En ledsen smiley var de enda de stod. Jag tryckte ner meddelandet och loggade ut från twitter och låste telefonen. Fan vad allt ska bli jobbigt hela tiden. 

Harrys perspektiv

"Michelle.. I know you get my message and that you read them. Please answer the phone."  

Jag tryckte på skicka knappen. Jag väntade lite innan jag låste mobilen. I hopp om att hon skulle svara. Jag hade inte pratat med henne. Jag ville åka hem till henne, men jag kunde inte. Uppenbarligen ville hon inte prata med mig så jag vågade inte. Jag ringde henne. Signalerna gick och helt plötsligt svarar nån. 
-Hello? sa jag försiktigt. 
-Hi Harry.. sa en ynklig röst som jag så väl kände igen. Michelles. Jag blev så glad över att höra hennes röst så jag fick tårar i ögonen.
-Michelle! I'm so glad you answered! 
-I'm not.. sa hon tyst.
-Michelle, look.. I know I hurt you really hard but I just want you to know that this was the dumbest decision I ever made. You have to trust me. I get it if you don't want me back, but if you do.. I want you back to. Cause I meant what I said. I love you. I taught I was a good friend to Louis, but he's almost as miserable as I am. You may not believe me, but this is true. sa jag med tårar. 
-Harry, I'm going back to Sweden. sa Michelle. 
-What? When? sa jag.
-In 2 days. sa Michelle. 
-But Michelle.. Didn't you hear what I say? sa jag förtvivlat. 
-I did. But as you said, I may not believe you. Efter hon hade sagt de la hon på. Jag kunde inte låta henne åka. Jag var tvungen att göra nåt åt det. 


Bildlöst kapitel. Jag är jättesjuk men jag har skrivit ihop ett litet kapitel till er ändå ;) Vad tror ni Harry kommer göra? :)


Kommentarer
Postat av: Anonym

Spelar ingen roll om det var bildlöst? SKITBRA ÄNDÅ!! Xxxx älskar din novell och du :D för du skriver så himlans bra får nästan rysningar!!

2013-03-05 @ 21:59:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0