onedstorie.blogg.se

En vecka senare

Jag, Elvira och Leon var på väg till flygplatsen. Mamma och pappa körde oss. De hade varit svårt att säga hejdå till Charlie och Astrid. Men de fanns ju Skype och telefon och sånt. När vi var framme vid flygplatsen hjälpte mamma och pappa oss med alla våra väskor. De var ju två tonårs tjejer och en tonårs kille som skulle bo i London en hel sommar så de blev en hel del väskor.
-Mamma och jag kan inte stanna och vänta med er. Sa pappa.

-Okej.. Sa jag och tittade ner i marken.

-Åh jag kommer sakna dig så mycket! Sa mamma och gav mig en kram och puss på kinden.

-Jag kommer sakna dig med. Sa jag. Vi släppte taget om varandra och jag tittade på pappa.

-Hejdå gumman. Jag kommer sakna dig. Sa han och kramade mig hårt. Han pussade mig i pannan och sa:

- Ha nu så kul i London.

-Jag kommer sakna dig med pappa och ja de ska vi. Sa jag med en blick på Leon och Elvira. Mamma och pappa sa hejdå till oss och gick mot bilen. Jag kollade ivrigt på Leon och Elvira.

-De är nu de börjar. Sa jag.

-De är nu de börjar. Höll Leon med.

-Jag är hungrig. Kom så går vi och äter. Sa Elvira och släpade med mig och Leon till nåt café.

När vi gick på planet kände jag hur de pirrade i min mage. Jag hade inte flugit så mycket så de skulle bli spännande bara att flyga.  När vi hade hittat våra platser satt Elvira längst in, jag i mitten och Leon längst ut.

-Han vi ska långa lägenheten av, Robin sa att han kunde hämta upp oss vid flygplatsen och köra oss till lägenheten. Sa Leon.

-Ja, va bra! Då slipper vi virra runt i London i timmar. Skojade jag.

När vi landade i London var jag så ivrig och glad att jag knappt kunde stå still. Jag hoppade runt och skuttade på väg ut från flygplatsen. Jag fick många blickar men jag brydde mig inte. Leon och Elvira skrattade bara åt mig. Dem var vana antar jag.

-Jag har ingen aning om hur Robin ser ut, så jag ringer honom.. Sa Leon samtidigt som han kollade ner i sin mobil. Han satte mobilen mot örat och efter ett par signaler svarade han:

-Hello, this is Leon. The one who is going to borrow your apartment.

Han pratade ett tag med mannen tills jag såg en bil komma körande mot oss. Mannen inne i bilen vinkade åt oss att vi skulle hoppa in. Leon satte sig där framme och jag och Elvira där bak. Mannen vände sig om.

-Hi, i’m Robin. Sa han och höll fram hans hand. Jag tog tag i den och sa:

-Hi Robin, nice to meet you. I am Michelle. Sa jag.

Elvira följde mitt exempel och de gjorde även Leon. Robin berättade lite om lägenheten och varför den inte skulle användas i sommar. Han sa att han och hans fru egentligen bodde i Holmes Chapel och att dem hade lägenheten för att åka och hälsa på sin son som tydligen bodde i London, men i sommar skulle dem åka på en lång semester till Spanien så den skulle stå tom.

-Here it is. You want help with the bags right? Sa Robin.

-Well yeah, if you wanna help us? Sa Leon artigt.

-Of course! Sa Robin.
Han hjälpte oss med alla väskorna. Lägenheten låg på översta våningen men som tur var så fanns de en hiss. Så de gick snabbt. Han satte in nycklarna och öppnade dörren. De var en smal hall med ett bord  vid ena väggen, ovanför bordet hängde de en spegel. Golvet var mörkt trägolv, och vita vägar. De såg helt klart mysigt ut. De lät som att tv:n eller nåt var på. Jag såg på Robin att han blev orolig. Han sparkade av sig skorna och jag, Elvira och Leon följde hans exempel. Vi gick försiktigt efter Robin. Vi gick förbi köket som var en liten bit in i hallen på vänster sida. Vi fortsatte efter Robin. Vi kom fram till vardagsrummet där Robin stannade och suckade.

-Oh Harry, it was only you.. I was a bit worried. But what are you doing here?

-Ehm Robin, there is two girls and one boy behind you. Sa killen som tydligen hette Harry och kollade menande mot oss.

-Oh I forgot! This is Elvira, Michelle and Leon. They going to live here remember? Sa Robin och kollade på Harry.

-Elvira, Leon, Michelle, this is my stepson Harry. Sa Robin. Harry ställde sig upp och skakade våra händer.

-Elvira. Hälsade hon.

-Michelle.

-Leon.

-But Harry what are you doing here? Upprepade Robin.

-Ehm.. I forgot that you didn’t live here this summer. Sorry. De sista sa han och kollade på oss. Hans gröna ögon kollade på en av oss i taget. När dem kom till mina blev jag lite knäsvag. Han log. Åh herregud hans leénde. Jag kunde inte bli av med känslan av att jag sett de leéndet förut. Han var väl lik någon. Jag bodde ju i Sverige och han i London. Inte en chans att vi skulle ha träffats förut.
-Well okey. We will leave now. Sa Robin och log mot oss.

-Thank you for everything. Sa Elvira.

-Nothing to take for. Sa Robin med ett leénde. Bye.

-Bye. Sa Harry när han gick förbi. 

---

Nu har dem kommit till London! Och så har dem träffat Harry! Vad tror ni kommer hända?