onedstorie.blogg.se

 

 

 

 

 

– Jag går till Leon! Ropade jag när jag stod vid dörren och skulle precis gå.

– Du har väl läxor? Hördes pappas sura, mörka röst inifrån kontoret.

–Nej , vi har sommarlov , kommer du ihåg?! Ropade jag tillbaka.

Ett grymtande hördes och jag smällde igen dörren. Jag gick ner för det lilla trappsteget i ett enda stort kliv. De var sommar och solen sken. Jag gick och tänkte på att vi äntligen hade fått sommarlov. Jag Elvira och Leon skulle fira, men ett lugnt firande, vi skulle bara titta på några filmer och äta godis. Vi var inte så mycket för att festa. Jag var framme vid vägen och stannade för att låta bilarna passera. Jag gick över vägen och svängde höger och sen upp till Leons dörr. Jag hörde ett rop bakom mig. De var Elvira.
– Heeeej Michelle! Tjoade hon.
– Heejj Elvira! Tjoade jag tillbaka.

-Du verkar glad ? sa jag.

-Ja , jag ska ju få hänga med mina favorit människor. Svarade hon.

-Haha. Skrattade jag.

Vi gick in i Leons hus. Vi brydde oss inte om att knacka. Vi bodde ju nästan där.  Leon kom gående.
-Halloj mina favorit tjejer sa han. Han kramade om oss och sedan gick vi in i Leons rum.

-Har du frågat om London än? Sa Elvira med en allvarlig blick. Hon visste hur svårt de skulle bli att övertala mamma och pappa.

-Ja.. Men dem sa att jag var galen, och att jag inte skulle fatta så livsavgörande beslut så tidigt i livet. Sa jag med en suck.
-De  kommer bli bra, vi kommer iväg. Sa Leon

-Ja visst.. svarade jag. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Skrattade så vi nästan kissade på oss. Som de brukar vara.

2 timmar senare låg vi i Leons soffa och kollade på Harry Potter. Vi hade sett alla jättemånga gånger, men dem var fortfarande lika bra. Min mobil började ringa. På skärmen stod de hem.
-Michelle. Svarade jag kort.

-Hej, de är jag Charlie , mamma säger att du ska komma hem. Nu typ.
-Ah jag kommer. Hejdå.  Vi la på och jag sa till Leon och Elvira att jag var tvungen att gå. Elvira sa att de var lika bra att gå nu också. Vi sa hejdå till Leon vid dörren och gav honom varsin kram.

-Försök att tjata lite på dina föräldrar om London också! Ropade han efter oss när vi gick därifrån.

-Ska göra allt jag kan! Ropade jag tillbaka. När de var dags för mig och Elvira att skiljas åt gav vi varandra varsin kram.

-Är du okej? Frågade hon mig och kollade i min ögon.

-Jadå.. Vill bara till London så sjukt mycket. Sa jag.

-De är bra, vill man så kan man. Sa hon med ett skratt.

-Hejdå, gå nu! Sa jag och skrattade.

-Heeejddåååå! Ropade hon.