onedstorie.blogg.se

-Haha, de där var ju lite awkward.. Sa jag när dem hade gått.

-Ja, inte direkt vän.. Leon hann inte prata klart förrän Elvira ropar ut:

-PAX FÖR ATT VÄLJA RUM! Hon sprang ut till rummen. Jag och Leon gick lugnt efter. Vi kollade på varandra och skakade på våra huvud. Vi gick in i ett rum som var tapetserat med grå tapet. De var mörkt golv med vita mattor. Sängen var vit och sträckte sig långt upp på väggen. De var riktigt fint. De tyckte nog Elvira med för hon sa:

-Pax för detta rummet! Hon slängde sig i sängen och Leon slängde sig på henne och började ett kittel krig. Jag gick vidare och in i nästa rum. Det var mindre än Elviras, perfekt tänkte jag. Jag älskar små och mysiga rum! De var vit målat. Men garderobs dörrarna som var halvt täckta av speglar var grå. De var rosiga gardiner. Leon och Elvira kom gående.

-Detta är mitt rum. Sa jag med ett leénde.

-Bra för jag har valt också. Och jag skulle inte vilja sova här inne.. sa Leon och tittade skeptiskt runt i rummet. Haha jag skojar bara Michelle, du kan chilla de är jättefint! Sa han när han såg mitt fejk sårade ansiktsuttryck. Jag hörde hur de knackade på dörren.

-Jag kan öppna. Sa jag och började gå mot dörren. De knackade igen. Jag ökade mina steg och när jag öppnade dörren så stod Harry framför mig.

-Eh.. Hello? Sa jag. Jag hade ju inte väntat mig honom där.

-Hello.. I.. I forgot my phone.. Sa han och kollade djupt ner i mina ögon. Hans ögon var verkligen fina. Sådär perfekt gröna. Jag skakade på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten.

-Oh.. Where is it? Frågade jag.

-I don’t know really.. sa han och började ta av sig skorna. Jag gick in i förväg och kollade i köket. Harry kom efter.

-Nope not here. Sa han och gick vidare till vardagsrummet. Där låg de en svart iPhone.

-Is it this one? Sa jag och höll upp hans telefon. Precis då fick han ett sms. På skärmen stod de:

Louis <3

Where are you ? We’re waiting!

-Yes. Please give it back to me. Jag gav tillbaka hans telefon och följde honom ut till dörren. Han tog på sig skorna. Innan han tryckte ner handtaget sa jag:

-So , who’s Louis? Frågade jag.

-Uhm.. It’s a friend. Or more like a brother. We’re in the same band.

-Oh, I see. Just you and him?

-No.. Three other boys. Niall, Zayn and Liam.

-Five boys.. Cool. Trying to get big? Frågade jag.

-Haha.. We are pretty big.. Sa han. I better get going.. Maybe see you around sometime… Jag såg att han försökte komma ihåg mitt namn.

-Michelle. Fyllde jag i.

-Michelle. Michelle. Maybe I see you around Michelle. Sa han.

-Yeah maybe Harry.

Han gick ut genom dörren och jag in till köket där Elvira och Leon stod och gjorde pannkakor eller något.

-Vem var de som kom? Frågade Elvira med näsan ner i kokboken.

-Harry. Han hade glömt sin mobil. Sa jag och satte mig på närmsta stol.

-Ah okej. Vi hade tänkt göra pannkakstårta, vill du hjälpa oss? Frågade Elvira.

-Nej, jag tror jag går och lägger mig ett tag. Blev trött efter flygresan.

-Okej, natti natti. Sa Leon.

 

Elviras perspektiv

Jag var så glad att vi äntligen hade kommit till London.  Att äntligen få slippa allt hemma i Sverige.  Detta skulle bli den bästa sommaren nånsin!

Efter att vi hade ätit pannkakstårtan väckte vi Michelle. Vi hade bestämt att ha en film kväll så vi gick ner till en videobutik och hyrde filmer och köpte godis. Vi hyrde Abduction och Remember me. När vi kom tillbaka till lägenheten la vi upp allt godis i en skål och satte i Abduction i dvd:n. Jag satt bredvid Michelle och Michelle bredvid Leon som satt längst ut. Detta var min favorit film. Förutom Harry Potter filmerna.

Filmen började glida mot sitt slut. Jag sneglade på Leon och Michelle. Båda sov. Michelle på Leons axel och Leon på Michelles huvud. Dem somnade alltid till filmer. Spelar ingen roll om dem är hur läskiga som helst. Jag kollade på klockan och såg att den bara var tio. Eftersom att filmen var slut stängde jag av tv:n och hämtade datorn. Jag gick in på facebook och såg till min förvåning att mamma var inne. Hon skrev med en gång hej.

-Hej!

-Hej mamma.

-Hur har ni de i London?

-Jättebra, de är en jättefin lägenhet och mannen vi lånar den av är jättesnäll.

-Va bra gumman. Vad gör ni då?

-Haha ingenting. Leon och Michelle sover så jag hämtade datan.

-Okej, men jag måste gå nu. Vi saknar dig redan här hemma. God natt. Hälsa Michelle och Leon när dem vaknar.

-Jag saknar er också. Hälsa pappa. God natt.

Hon loggade ut och jag gick in på twitter och tittade runt där. Jag hittade inget intressant så jag stängde ner locket och bestämde mig för att gå och lägga mig. Som tur var hade varje rum ett eget badrum. Vilket jag och Michelle gladde oss åt. Ingen ville dela badrum med Leon.

Michelles perspektiv
Jag vaknade av att jag föll och några sekunder senare hör jag en duns. Jag öppnar snabbt ögonen och ser Leon resa sig från golvet.

-Vafan Michelle! Sa han surt.

-Vadå jag har inte gjort något? Sa jag med nyvaken röst.

-Nehe, så jag ramlade ner på golvet av mig själv? Sa han ännu surare. Leon när han precis hade vaknat var ingen bra Leon.

-Ja antagligen för jag sov på din axel. Sa jag helt lugnt.

-Hmpf.. sa han bara och gick in till sitt rum. Elvira syntes inte till så han hade väl antagligen gått in i sitt rum och lagt sig. Jag kollade på klockan och såg att den var 01:27. Jag gick in i mitt rum och tog av mig kläderna och kröp ner under täcket. Jag var för trött för att borsta tänderna och ta bort de lilla smink jag hade. Så fort jag la mitt huvud mot den svala kudden somnade jag. 

---

 Här är kapitel 4! Jag är ledsen för att jag inte har uppdaterat och att detta inte är de längsta kapitlet men jag skrev ett och sen försvann hälften så jag var tvungen att skriva om de! Men hoppas de är okej! De kommer ju bli bättre och roligare när killarna kommer in lite mer. Men berätta gärna vad ni tycker om de! Jag tål dålig kritik också ;)